Informationsberoende och fenomenet facebook

Jag får ont i magen av för mycket information.
Vad vill man egentligen veta och när blir information mer besvärande än hjälpande?

Det finns en idé om att man ska söka upplysning och bli lärd, att det är det yttersta målet.
Men är det inte lättare att ha "snäva referensramar"" och vara nöjd med det man har, eller bara att vara nöjd med det man har oavsett.
Hur kommer det sig att jag sätter situationstecken på "snäva referensramar" eftersom att jag tycker att det klingar illa? Är det så att man ska eftersträva att ha så stora referensramar som möjligt och i så fall Varför?
Ibland får jag för mig att ju mer man vet om ju mer vill man ha. Om jag inte hade "vetat om" någonting annat än att jobba på dagis så hade jag antagligen fortsatt och varit jävligt nöjd med det, men när jag började plugga och "veta mer" kände jag inte att det dög för mig, jag ville "ha mer" Varför?

---

En annan aspekt av för mycket information är hur vi matas med information om varandra och hur vi matar varandra med information hela tiden inte minst på internet. Bara detta fenomen att jag fläker ut för vem som hellst att läsa mina trötta funderingar om upplysningens varande eller icke varande..
Men mina tankar gick just nu till fenomenet facebook, som jag precis som halva västvärldens befolkning är medlem i. Där man kommer in på startsidan och får en lista på ens vänners förehavanden, vem som blivit singel, vem som fått en ny vän eller vad dom har för sig just nu. Jag vet att det är jag själv som har följt normen och blivit medlem på facebook men jag tänker ändå kring fenomenet med all den information som flödar för oss alla att ta del av.

Min kontrollerande nyfikna sida vill väldigt gärna veta vad alla runt omkring mig har för sig medans de har hänt flera gånger att jag önskat här liksom ovanstående att jag inte fått del av den informationen. Det finns ju till och med ett uttryck som säger "lyckligt ovetande" hur kommer det sig? Vill man veta att alla andra är klara med sina PM när inte jag är det, vill man veta ens ex förehavanden eller att ens kompisar har blivit bjudna på ett event när man själv inte fått någon inbjudan? Samtidigt som man inte vill "ta bort" en gammal kompis eller ett gamalt ex för att det känns elakt eller på annat vis jobbigt..

Jag skulle kunna koppla ur datorn stänga in mig i lägenheten och stänga av telefonen, men information är mer beroendeframkallande än tjack och jag kan inte förmå mig att sluta punda..

Våreld?

Jag har varit ute hos mina föräldrar på landet över påsken. Idag grillade vi korv/vegokorv över öppen eld som bestod av gammalt bråte som pappa och Tobbe hade rensat ut. Victor och Robin stod och tittade på elden och var alldeles hypnotiserade av lågorna och jag kunde skönja något utav en högtidlig stämning över att få vara så nära den farliga men ack så spännande elden. Jag känner känslan från när jag var liten men även från filmer tror jag, man skapar en stämning med eld och små barn. Det kändes som ett vårtecken även om det var mer vinter där ute nu, än vad det har varit under hela vintern.

Undrar om det inte finns en scen från barnen i bullerbyn där de eldar på våren. Eller tänker jag fel nu, det kanske är höst förresten och dom eldar löv? Eller kan det vara så att man eldar löv på våren när snön smält bort och man vårstädar gården?
I vilket fall var det en speciell och fin känsla som jag nästan kunde känna genom Victor och Robin.

Mänskliga pingviner

Otroligt hur obesvärat man kan applicera mänskliga normer på pingviner och dessutom vinna en Oscar för det.

Ovanligt korkat system och Inför 8 mars

Hur korkat får ett system egentligen bli? Om jag som idag inte har förberett mig inför mitt seminarium men kommer till det i alla fall, då blir jag tvungen att göra en extrauppgift, om jag istället struntar i att gå och håller mig inom ramarna för 80% närvaro då får det inga konsekvenser. I en underbar värld skulle alla vara förberedda, engagerade och diskussionslystna när de kom till seminariumen men jag tror dethär kommer leda till avsevärt försämrade siffror i närvaroprotokollet.

I morgon infaller den 8:e mars och den omdebatterade internationella kvinnodagen. Att det finns fler än ett sätt att ställa sig till denna dag är ingen hemlighet och jag är inte riktigt klar över min eget ställningstagande heller. Men 8:e mars är det och detta innebär att dagen börjar med samling i slottsbacken 12.30 och sen vill jag uppmana alla människor att gå ut och fira. Inte att kvinnor tillägnas EN dag i kalendern utan att vi är flera som är jäkligt sugna på ett mer jämställt samhälle. Att det inte bara är "galna feminister" som tycker att män och kvinnor ska ha samma möjligheter vare sig det gäller löner, föräldraledighet eller att komma in på krogen..