Don Det i mitt hjarta

Det var tyvarr omojligt att undvika, jag visste det nar jag kom, jag visste det nar jag var dar. Dagen da jag var tvungen att lamna Don Det skulle komma, och det gjorde den igar.
Det var inte utan vemod jag satte mig i baten och sag palmer och bungalos forsvinna bakom mig. Kvar pa on lamnade jag manga vanner, min nya basta kompis hundvalpen, det skeva biljardbordet som jag tillslut lart mig att bemastra och lugnet som jag njutit av i nastan tva veckor..

Sudjai sa till mig 'Om du klarar att spela biljard pa dethar bordet utan att bli frustrerad sa har du lyckats med konsten att finna det ultimata lugnet' (fritt oversatt av mig)

Jag lyckades! =)


Jag har alltsa tillbringat nastan tva veckor pa on Don Det i mekongfloden, sodra Laos. Tanken var att jag skulle aka dit och ta det lungt och stanna over julen. Men efter en dag kande jag att det krop i hela kroppen och eftersom jag redan hade gatt runt on och spanat in det mesta som fanns att se kande jag att det nog var bast att dra vidare. Dag tva gick jag darfor och satte mig pa en restaurang med min hatade alskade lonely planet och borjade over en kopp kaffe att sla efter mojliga flyktvagar. Men sa traffade jag Sudjai..
..jag kan inte riktigt satta fingret pa vad det var han sa, men dar och da kande jag hur pulsen gick ner och lugnet tog faste i min kringflackande backpackersjal.

Det finns egentligen ingenting spannande att skriva om sjalva vistelsen eftersom jag inte gjorde sa mycket. Laste ut fyra bocker, gick 8 varv runt on for att fa lite ratsida pa alla tankar man plotsligt hor nar man varvar ner. Spelade som sagt en hel del biljard, drack nagra ol. Framfor allt traffade jag nagra av dom skonaste manniskorna jag traffat under hela min resa.

Julen som jag fatt flera fragor om var aven den valdigt bra, tillbringade dagen pa stranden, forsokte cykla hem i morkret villket var lite knepigt, men ett aventyr! At indisk mat, mmm!
Drack en ol eller tva och, sa klart, spelade lite biljard=)

I morgon bar det av till Hong Kong och ett valdigt kart aterseende!

Karlek till er alla!

Tva kvallar med en baron&slaget om titlarna

Satt i forrgar kvall pa mitt favoritstalle langst med mekongfloden och hade precis atit nar det kom fram en snubbe och fragade om han fick satta sig ner. Sjalvklart, alltid trevligt med nan att snacka lite skit med. Detta hade helt sakert aldrig hant hemma eftersom jag satt och sag allmant flummig ut som jag gor mest hela tiden och han hade vattenkammat har och en rosa skjorta.=P
Men detta ar Laos och i stort sett alla pa luffen pratar med alla.

Han besannade den ena fordommen efter den andra och framfor mig satt stereotypen av en bortskamd overklassnubbe. Det var anda ratt kul att sitta och diskutera over en ol. Han forsokte overtyga mig om att ekonomi faktiskt var riktigt intressant medan jag laddade och bestamde mig for att detta var en grabb som behovde en stor skopa feminism. Ibland ar dom till synes hopplosa slagen dom roligaste att kampa.

Nar vi sa hejdanagon timme senare kande jag att det verkligen var det omojliga slaget jag trodde att det skulle bli. Han hade lyssnat pa det jag sa men jag tror inte han hade forstatt ett ord.

Dagen efter sprang jag saklart pa honom igen, Vientien ar ingen stor stad.. Jag kande fortfarande att jag inte ville ge upp, sa jag bestamde mig for att ge det en till chans. Vi diskuterade allt fran livsavgorande beslut till varfor han tyckte det var sjalvklart att hans flickvan skulle raka benen. Jag kande att det var lika hopplost denna gang som kvallen innan.

Men lite senare sa hande det nagonting, ett litet steg for mannskligheten men ett gigantiskt steg for Willem fran nederlanderna.

Vi borjade prata om barn eftersom det var nagonting som han och hans flickvan hade pratat om. Han berattade att han absolut ville ha en pojke over allt annat. Okej, inget konstigt med det antar jag, men av ren nyfikenhet fragade jag hur det kom sig.

"Ja alltsa. Jag vill verkligen ha en pojke. Det spelar ingen roll om jag far 4 tjejer, jag kommer saklart alska dom lika mycket men bara jag far en pojke ocksa."

Hmm.. Nu borjade jag tycka att det var lite skumt, vad ar grejen med sonen?
Jag fragade och han forklarade men hela tiden ganska oklart och undvikande. Tillslut tog han mod till sig och berattade att han egentligen inte hade tankt att beratta det men att han var baron (har vi fortfarande sadana titlar i sverige?) och att det bara ar man som kan fora den titeln vidare. Sa att om han bara far dottrar kommer de bli baronessor men de kommer inte kunna fora den titeln vidare till sina barn.
Vi diskuterade detta ett tag, vad som var sa viktigt med att fora denna titel vidare, varfor hans familj skulle ha nagot slags starkare band till varandra bara for att de hade denna titel. Sen kom vi tillslut till den oundvikliga fragan om inte han tyckte att det var ratt dumt att det bara vara man som kunde fora den titeln vidare.

"Nej, dom far ju vara baronesser, det ar bara det att dom inte han ge titeln vidare till sina barn."

"Ja men tank efter, om det betyder sa mycket for dig att kunna fora vidare den titeln, har du inte tankt pa att kvinnorna i din slakt kanske kanner sig exkluderade eftersom dom inte kan gora detsamma.."

Vi holl pa att alta detta fram och tillbaka utan att komma nagonvart tills han gick pa toa. Nar han kom tillbaka sag han valdigt allvarlig ut nar han satte sig ner.

"Du kommer antagligen tycka att jag ar dum i huvudet nu och sa men.. Jag maste erkanna att jag har aldrig tankt tanken att kvinnorna i min slakt skulle kunna kanna sig exkluderade pa grund av detta. Tanken har aldrig slaigt mig, jag ska fraga mina fastrar nasta gang jag traffar dom.. Skumt, tanken har aldrig ens slagit mig..."

Aven om detta inte betyder nagonting och han redan idag har glomt allt jag sa, sa fick jag honom att tanka till om bara for en stund. Kan handa later det som ett larvigt slag att vinna men det var sa skont att han insag att det finns formaner som ar tilldelade honom som andra kanske inte har. Och att dessa formaner kan vara tilldelade honom av den enda anledningen att han ar fodd som man.

Bunden?

Gick for att hamta upp mitt pass idag, hade lamnat in det for att forlanga visumet i Laos.
Fem i tolv kom jag dit men trots att det fortfarande var 5minuter kvar innan lunchrasten borjade var det saklart ingen dar. Den anda som hade drojt sig kvar lite var en gubbe som stod och rakade sig inne pa kontoret. Det ar Laos mina vanner.

Tankte att jag skulle ga till narmaste internetcafe och fordriva lite tid tills lunchen var slut men tva saker uppeholl mig pa vagen. Det forsta var den 1 och en halv meter langa leguanen som hangde utanfor internetcafeet..! Min overraskade min fick en aldre man (ikladd en guldig bilabonkeps) som satt och tog sig en Laobeer att beratta att den inte var farlig eftersom den vad 22ar och alltsa gammal gubbe i Leguanar raknat. Jag borjade prata lite med honom medan jag spanade in Odlan. Nar jag efter typ 5 minuter sa nagonting till Emelie pa svenska sa han
"Na men va fan, ar ni ocksa fran sverige!?" Det visade sig att han var fran Vasteras och hade varit ute och rest i 1 och ett halvt ar. Han hade inga planer pa att nagonsin aka tillbaka till sverige som det sag ut nu. Han levde och reste runt pa sin pension, mamma och pappa, kanske natt for er? ;)
Hans installning tilltalade mig, han gjorde precis det som foll honom in och verkade inte ha manga bekymmer. Jag sa till honom att jag ibland tyckte det var lite dumt att jag hade bokat en hembiljett for att man blir bunden och tvungen att aka hem. Da log han bara och sa "Min hembiljett gick ut den 4e maj i ar..." =P

Man blir bara sa bunden som man gor sig antar jag. Men ni kan vara lugna for jag har ingen pension att leva pa sa jag kommer med allra storsta sakerhet komma hem i februari om ingenting oforutsett hander.

Bilderbok fran Laos

Om man trottnat pa att Tuba i Vang Vien kan man alltid leta sig in i nagon av alla de grottorna som finns runtomkring.



Eller dricka ett par ol och vingla sig over bron till sin bungalo.



Eller helt enkelt dra fran Vang Vien och hitta en egen o att hanga pa.



Dar man kan ligga o sola och njuta av utsikten. (Finn ett fel)



Sa kan man sitta runt lagerelden och fantisera om hur gott det vore med marsmallows.



Och sist men inte minns kan man alltid lifta till nasta stalle pa flaket av en pickup med tio andra personer och tva getter.

Tubing..

Till att borja med ar detta verkligen ett livsfarligt men ack sa roligt fenomen. Javligt korkat ocksa forresten, at minstonde kanner jag mig javligt korkad eftersom jag tog med min kamera som gick ett vatt ode till motes..

Jag ar helt saker pa att manga av er vet vad det ar och flera sakert har provat pa det sjalva, men for er andra sa foljer en kort forklaring. Det hela gar ut pa att ta sig mellan olika barer som ligger langst flodkanten, det gor du pa ett stort flytande dack eller en overdimensionerad badring.
Pa strackan finns ocksa en massa gungor, linbanor och lianer som pa ett eller annat satt far dig att flyga ner i vattnet igen. Vid en av barerna finns aven en lergrop som jag ofrivilligt lyckades ramla i. (Jag har fortfarande lera i oronen och tonvis i haret om det ar nagon som undrar..)

An en gang lyckades jag utmana mig sjalv bortom allt vett och denna gang till att svinga mig ut over vattnet (jag vet inte hur hogt upp) for att sedan slappa taget. An en gang onskar jag att jag kunde saga att jag var superhaftig och bara svingade mig ut utan nagon tvekan. Men det ar fult och ljuga och faktum ar att jag stod sakert en kvart pa den har rangliga avsattsen och vantade pa att mina ben skulle sluta skaka och pa att overtygelsen om att jag skulle do sakta lagt sig. MEN SEN svingade jag mig ut och DA var jag ganska haftig om jag far saga det sjalv! =P

Det sorgliga med hela denna historia ar dock att jag hade med mig min kamera i en drybag, alltsa en vaska som ska vara vattentat. Ska vara vattentat, men det var den inte... Jag har inte testat att satta pa kameran an, men det ser inte bra ut. Ska lata den torka i nagra dagar och be till kameragudarna om att den mirakulost ska aterhamta sig, men det ser morkt ut.

Det var i det stora hela javligt kul och det finns risk att jag gor det igen.

Karlek!

Tubing alltsa.

Till att borja med ar detta verkligen ett livsfarligt men ack sa roligt fenomen. Javligt korkat ocksa forresten, at minstonde kanner jag mig javligt korkad eftersom jag tog med min kamera som gick ett vatt ode till motes..

Jag ar helt saker pa att manga av er vet vad det ar och flera sakert har provat pa det sjalva, men for er andra sa foljer en kort forklaring. Det hela gar ut pa att ta sig mellan olika barer som ligger langst flodkanten, det gor du pa ett stort flytande dack eller en overdimensionerad badring.
Pa strackan finns ocksa en massa gungor, linbanor och lianer som pa ett eller annat satt far dig att flyga ner i vattnet igen. Vid en av barerna finns aven en lergrop som jag ofrivilligt lyckades ramla i. (Jag har fortfarande lera i oronen och tonvis i haret om det ar nagon som undrar..)

An en gang lyckades jag utmana mig sjalv bortom allt vett och denna gang till att svinga mig ut over vattnet (jag vet inte hur hogt upp) for att sedan slappa taget. An en gang onskar jag att jag kunde saga att jag var superhaftig och bara svingade mig ut utan nagon tvekan. Men det ar fult och ljuga och faktum ar att jag stod sakert en kvart pa den har rangliga avsattsen och vantade pa att mina ben skulle sluta skaka och pa att overtygelsen om att jag skulle do sakta lagt sig. MEN SEN svingade jag mig ut och DA var jag ganska haftig om jag far saga det sjalv! =P

Det sorgliga med hela denna historia ar dock att jag hade med mig min kamera i en drybag, alltsa en vaska som ska vara vattentat. Ska vara vattentat, men det var den inte... Jag har inte testat att satta pa kameran an, men det ser inte bra ut. Ska lata den torka i nagra dagar och be till kameragudarna om att den mirakulost ska aterhamta sig, men det ser morkt ut.

Det var i det stora hela javligt kul och det finns risk att jag gor det igen.

Karlek!

Ideer pa vad jag ska bli nar jag blir stor&dagen da jag sprang in i Gustav och Emelie i Luang Prabang

Och sa var man da i Laos, i Luang Prabang eller nagot liknande (borjar forsta att jag ar ganska kass pa namn vid det har laget va?).

Tva dagar pa Mekong river med otroliga vyer pa var sida om baten. Jag hade nog vantat mig att det skulle vara jobbigare an vad det var men lyckades traffa flera trevliga manniskor och det blev tva trevliga dagar pa baten och en natt i en liten liten stad pa mekong floden norra(?) sida.
Bland det roligaste med att resa har jag insett, ar att lyssna pa allas historier som folk berattar. Vad dom gor hemma och vad dom har upplevt pa resor runt om i varlden. En av killarna jag traffade pa baten jobbar som tradklattrare hemma, det kanske vore nagonting att bli nu nar piratplanerna verkar lagda pa is. Eller som hans kompis Martin som jobbar som sjoman men ska sattsa pa, eller har val egentligen redan sattsat pa, att bli komiker. Igar satt vi bredvid en familj nar vi at middag dar mamman och pappan jobbade med att designa klader i thailand ca halva aret och sen akte tillbaka till frankrike och saljde dom nagra manader for att tjana ihop nya pengar.
Jag nog battre pa att klattra i trad an att stand up'a men man ska ju alltid halla alla vagar oppna och design har ju redan varit pa tal, kanske ska bli allt ihop, varfor valja en?

Men nog med framtidsfunderingar och nu istallet till kanske en av de mest osannorlika sakerna som hant under denna resa.

Igar nar vi precis hade hittat ett stalle att bo pa och precis skulle ut och ata stod vi pa gatan utanfor varat guest house och snackade lite. Jag sag i ogonvran att det kommer tva personer gaende och slanger en blick mot dem men tittar bort igen.Under brakdelen av en sekund hinner jag tanka "Men va i helvete...!" Och sa hor jag en bekant tjejrost som sager "Men du.." Och nar jag vander mig om ser jag att det ar Gustav och Emelie som star dar framfor mig pa gatan! Min kusin och hans tjej som jag inte hade en aning om att dom skulle vara just har.
Sist vi skrevs var dom i norra Laos och jag i Thailand och sa lyckas vi hamna pa samma gata i samma stad samtidigt! Dar kan man verkligen prata om manga saker som ska klaffa for att vi faktiskt skulle springa in i varandra, vi hade kunnat spendera lang tid i samma stad utan att ens ha sett varandra. Men nu nar vi hade san tur har vi bestamt att ta folje och resa soderut tillsammans med nagra stopp pa vagen mot nasta storre stad.

Sa kan det ga i asien, hoppas alla mar bra!

Karlek!

Ideer pa vad jag ska bli nar jag bli stor&nar jag sprang in i Gustav och Emelie i Luang Prabang

Och sa var man da i Laos, i Luang Prabang eller nagot liknande (borjar forsta att jag ar ganska kass pa namn vid det har laget va?).

Tva dagar pa Mekong river med otroliga vyer pa var sida om baten. Jag hade nog vantat mig att det skulle vara jobbigare an vad det var men lyckades traffa flera trevliga manniskor och det blev tva trevliga dagar pa baten och en natt i en liten liten stad pa mekong floden norra(?) sida.
Bland det roligaste med att resa har jag insett, ar att lyssna pa allas historier som folk berattar. Vad dom gor hemma och vad dom har upplevt pa resor runt om i varlden. En av killarna jag traffade pa baten jobbar som tradklattrare hemma, det kanske vore nagonting att bli nu nar piratplanerna verkar lagda pa is. Eller som hans kompis Martin som jobbar som sjoman men ska sattsa pa, eller har val egentligen redan sattsat pa, att bli komiker. Igar satt vi bredvid en familj nar vi at middag dar mamman och pappan jobbade med att designa klader i thailand ca halva aret och sen akte tillbaka till frankrike och saljde dom nagra manader for att tjana ihop nya pengar.
Jag nog battre pa att klattra i trad an att stand up'a men man ska ju alltid halla alla vagar oppna och design har ju redan varit pa tal, kanske ska bli allt ihop, varfor valja en?

Men nog med framtidsfunderingar och nu istallet till kanske en av de mest osannorlika sakerna som hant under denna resa.

Igar nar vi precis hade hittat ett stalle att bo pa och precis skulle ut och ata stod vi pa gatan utanfor varat guest house och snackade lite. Jag sag i ogonvran att det kommer tva personer gaende och slanger en blick mot dem men tittar bort igen.Under brakdelen av en sekund hinner jag tanka "Men va i helvete...!" Och sa hor jag en bekant tjejrost som sager "Men du.." Och nar jag vander mig om ser jag att det ar Gustav och Emelie som star dar framfor mig pa gatan! Min kusin och hans tjej som jag inte hade en aning om att dom skulle vara just har.
Sist vi skrevs var dom i norra Laos och jag i Thailand och sa lyckas vi hamna pa samma gata i samma stad samtidigt! Dar kan man verkligen prata om manga saker som ska klaffa for att vi faktiskt skulle springa in i varandra, vi hade kunnat spendera lang tid i samma stad utan att ens ha sett varandra. Men nu nar vi hade san tur har vi bestamt att ta folje och resa soderut tillsammans med nagra stopp pa vagen mot nasta storre stad.

Sa kan det ga i asien, hoppas alla mar bra!

Karlek!

Chiang mai & Jag onskar jag vore ball

Pernilla tackar mig for att jag har gjort min blogg laslig, jag vet inte riktigt vad det ska betyda. Var det sa illa innan? Sen klagar hon pa att det inte gar att kommentera inlaggen, jag vill bara instamma. Hur gor man egentligen for att lagga till kommetarsfunktionen? Jag har verkligen forsokt ser ni.. Talanglos, jag?

Annars sitter jag har i varmen och har svart att forsta att det ar sno hemma i sverige. Just nu ar mitt storsta problem att jag inte orkar ga och hamta myggsprayet vilket resulterar i retligt manga myggbett.

I morgon ska jag om inget oforutsett hander ta mig over gransen till Laos for att fortsatta upptacka nya platser och forhoppningsvis traffa annu flera skonta manniskor.

Bakom mig har jag drygt en vecka i Chiang Mai med tva harliga tjejer fran Norge som jag sprang in i, i hallregnet pa ko samui. Jag har haft riktigt kul och varvat vaaldigt lugna dagar med att ga runt halva chiang mai, med att festa och sist men inte minst svingat mig i tradtopparna. Jag skulle vilja saga att jag var valdigt ball och flog som om det var vad jag var fodd till att gora..
Meeen det vore att forskona sanningen en hel del, for faktum ar att nar vi skulle glida pa den lojligt smala vajern dom forsta typ 20 metrarna var jag inte helt kaxig. Och nar jag stod pa den forsta fasligt lilla plattformen som dessutom vinglde och sakert inte alls holl for alla oss som stod pa den, maste jag erkanna att mina ben skakade ratt mycket. Ungefar sadar som lilleskutts ben gor nar han ar radd, sa att det skallrar om dom ni vet..?
Men efter ett tag borjade jag kanna mig varldsvan och jag var faktiskt ganska ball fram tills det var dags att bli firad uppochner de 45metrarna till marken.. Haha! da trodde jag att jag skulle do..!

Men har ar jag nu som tur ar och lova att inte beratta for nagon annan att jag var radd, okej?
Karlek!

Lotten&Morfar

Har tagit mig till ett stalle som inte ens finns med pa kartan i den hatade alskade lonely planet'en for att traffa Lotten igen. Vi skrattade gott at att vi inte har tagit oss i kragen och setts pa tre ar trots att vi bott bara nagra mil ifran varandra. Men nu nar vi rakar vara i samma land sa var det sjalvklart att jag tog mig till denna avkrok sa vi kunde ses =P

Lotten och hennes kille bor i hans foraldrars hus i en liten svenskby vilket var ett valdigt konstigt stalla att komma till. Har har jag; atit knackebrod & hushallsost, atit kanelbulle & druckit _svenskt kaffe_ haha! Gymmat och pratat massa Spunkminnen. Det var nastan sa att jag saknade gymnasiet dar ett tag..!


Trots att det ar hur kul som hellst sa gar jag runt med lite standig ont i magen.

Det var val lite skracken att nagonting skulle handa nar jag var borta och nar josse ringde och berattade att dom hade vakat over morfar natten som da varit var det svart att komma ihag att andas..
Nu verkar han ma battre men de senaste dagarna liknar mest en bergochdalbana och jag vet inte vad som kommer handa. Det ar lite leva pa dagen och gruva pa natten just nu.

Tanker pa er dar hemma.

Ombokad

Nu ar det gjort, biljetten ar ombokad till 18e februari. =)

Ensam igen&Monsunregn

Da var man ensammen igen da. Jag sag till att aka nagra timmar fore Tobbe och Robin for att slippa kanslan av att vara ensam lamnad kvar. Den finten fungerade perfekt for mig, dessvarre var det en liten krabat som inte kunde halla tararna borta nar jag gick. Jag skulle upp halv sex for att komma ivag i tid eftersom det ar en lang resa. Vaknade gjorde jag dock vid fem av att robin pep till "Bella!" och krop sa nara som det var mojligt.=)

Veckorna med Tobbe och Robin har varit valdigt harliga. Inte nog med att jag blev bjuden att bo pa lyxresort sa hade jag ju ovardeligt sallskap ocksa. Jag har trotsat mitt eget forbud och akt moppe, vilket jag aldrig trodde jag skulle gora. Men det gick hur bra som hellst till och med nar vi tog en tripp pa 10mil till phuket..!Fraga mig inte varfor vi gjorde det, jag antar att vi var rastlosa.

Veckorna i korthet ser ut sahar:
Vi har besokt och badat i 2 vattenfall (Tobbe fick en blodigel mellan tarna), ridit pa en elefant (Tobbes min var obetalbar! Skracken i hans ogon gick inte att ta miste pa=P Och elefanter som ar sa fina!), Snorklat (med i stort sett hela Nemos crew, framforallt sa var nemo i sig en hit tyckte robin. Plus anemenonen som dom bodde i;P)
I ovrigt har vi badat orakneliga timmar i poolen som robin antagligen skulle kunnat stanna i under hela semestern och hoppat over stora och sma vagor i havet.
Kanns lite vemodigt att dom stack hem men kanslan av att vara nojd over tva underbara veckor tar over och jag kanner mig mest nojd tror jag.

Men vart hamnade jag nu da?

Kommer ni ihag scenen i saltkrakan, nar baten lagger till vid bryggan och regnet bara oser ner?
Ungefar sa var det for mig nar jag kom till Ko Samui idag, forutom att det var monsunregn och inte svenskt midsommarregn. Jag kunde inte ta mig dit jag ville eftersom det ar oversvammning pa hela on efter tre dagar och tre natters regnande..
Resultatet ar att jag nu sitter har instangd och hungrig och funderar pa om jag ens ska ge denna o en chans eller om jag ska aka vidare redan i morgon.. Jag ar ju sakta men sakert pa vag till Lotten och hennes kille norrover. I morgon ar det fullmoonparty pa on koh pag ngn eller hur fan det nu stavas men jag har noll lust att aka dit. Kanner mig manad eftersom det ar en typisk grej som man "borde ha gjort" men i dethar vadret dessutom kanns det inte sa lockande. Funderar pa att ta mig till koh tao istallet och darifran ta mig till fastlandet och hamnen som jag inte minns vad den heter (ovanligt) =P

Na men om man ska forsoka fa i sig nagonting att ata. Ska ga ut i monsunregnet och forsoka hitta mig en restaurang.

Karlek till er alla!

Manga tankar mitt i natten

Det ar natter, i alla fall har hos mig. Hemma pa landet i Klev sitter Storebror och Robin Hood och forvaltar fjarilar i magen. I morgon kvall ska jag fa kramas!

Har lunkar det pa sanar som pa att jag inte kan sova, har somnat sent flera natter i rad och dromt massa skumma drommar. Igar dromde jag att jag skulle kissa och fick en smarre chock nar jag begavats med ett redskap jag aldrig tidigare haft. Jag borjar fa forstaelse for att ni inte alltid traffar ratt. Haha, Fan va svart det ar att kissa som kille!! Man kan ju fundera pa vad for skumt jag ska uppleva inatt nar och om jag nu lyckas somna.


Har funderat en massa pa vad som ska bli av med mig, man har ganska mycket tid att tanka nar man inte kan sova.. Vad ska jag hitta pa att fylla mitt liv med? Det var ju meningen att jag skulle lista ut det under denhar resan. Hade jag tankt i alla fall..
Hittils har jag bara kommit underfund med att jag har glomt betala karavgiften, vilket betyder att jag inte har nagot karleg nar jag kommer hem. Vilket ar javligt surt.. Riktigt jobbigt faktiskt, jag kommer alltsa inte kunna hanga med alla mina seriosa vanner som pluggar..
Forutom det sa ar det lite jobbigt med bostadssituationen. Det var ju ett tag sen jag bodde hos mamma och pappa. Framforallt sa minns jag precis hur det var nar jag kom hem fran barca. Hemkomstangesten som ledde till att jag isolerade mig ute pa landet och inte orkade ta mig for nagonting. Jag har redan lovat Emma att det inte ska bli sa igen.. Men det ar vaaldigt langt till den gula villan pa landet.

Sen funderar jag pa detdar med Norge. Ylle, ska du dit? Vill jag dit, eller ar det bara en bra bakdorr att springa ut igenom om det blir for jobbigt att fa ro i Uppsala? Annars har jag forhoppningsvis lite timmar pa backvagen och kanske pa dagis. Men det kanns som att jag har gjort det forr..

Och mer da..? Det sitter en rufsig kille pa en strand nagonstans langt borta&jag tycker att du kunde vara har hos mig istallet.

Manga tankar ska man hinna tanka innan John Blund behagar komma och sova en..

Karlek!

Axel, Josefin&Mamma Mia

Axel och Josefin kom idag som riddare i skinande rustningar och raddade mig fran mitt eget daliga humor.

Ett humor som var pa bristningsgransen efter att jag blivit avslangd av taxichaufforen nagon helt annan stans an dar mitt hostel var, bara for att han inte lyckades hitta dit..!? Han borjade bli riktigt forbannad nar jag bad honom att aka till ratt nummer pa gatan, jag hade blivit radd om det inte var for att jag inte kunde tygla mitt eget humor och det slutade med att vi skrek pa varandra i bilen innan jag gick ur och fick spendera 30minuter i 30graders varme med att hitta till det dar jakla hostelet vilket nar jag val hittade det, som tur var till belatenhet.

Men som sagt, en kall dusch och tva valbekanta roster gjorde susen och humoret gick att radda.
Vi begav oss ut pa staden och gick vilse i en sjuukt stor galleria. Nar vi hade fatt nog efter ca tva timmar och vi skulle ge oss ut sa stod saklart regnet som spon i backen och vi vande i dorren. En tid senare (tiden forsvinner nar man ar i dessa aircondisionkomplex) hittade vi en biograf. Vilken svensk som du kanner kan sta emot att ga pa bio, for 16 kronor?? Nar det dessutom sporegnar darute sa man har en bra ursakt till att inte gora nagonting annat? Maila mig om du kanner nagon;P
Vi kunde i alla fall inte gora det och Mamma Mia var ungefar vad vi orkade med att bru vara hjarnor med. Jag satt och skamdes i borjan och tyckte filmen holl ganska kass kvalite. Men vi hade ett gang med varldens skonaste japaner som satt bakom oss och hade sa javla kul at allt som hade minsta anspelning pa sex och sa fort nagon kladde ut sig Dom hade sanna medryckande skratt att jag tillslut garvade sa jag hade tarar i ogonen. En del at filmen men nastan mer at att Dom tyckte filmen var sa kul=P

Ha det guld allihopa, det har jag!

Samsta humoret&Basta brorsan

Sitter i KL pa ett alldeles for kallt internetcafe som luktar aningen for starkt av en luftrenare som lockar fram min huvudvark. Igen.

Har tappat bort mitt glada jag och har istallet fatt spendera tva dagar med min absolut varsta sida. Orkar inte med folk just nu och sjalvklart sa ar det just nu som folk slanger sig pa mig och ska vara trevliga och intresserade av vem jag ar och vad jag gor har. Haha jag vet ju knappt sjalv vad jag gor har.. Javlig trist att lasa eller hur? Vad har jag att klaga pa har pa andra sidan jorden i varmen dar jag slipper kalla graa sverige? Antagligen ingenting, jag ska skarpa mig till i morgon nar Axel och Josephine kommer hit. Tills dess tanker jag nog tillata mig sjalv vara less pa folk. Ska fly till konstmuseet och ladda batterierna, det brukar fungera.

Igar nar jag lag och var som bittrast och inte pallade att ga ut i osregnet ringde Tobbe. Kunde inte ha kommit lagligare och kunde inte ha kommit med en battre nyhet heller. Jag ska fa besok av Bror och varldens ballaste brorson!! I vanlig stil, helt utan att planera sa har Tobbe bokat en sista minutenbiljett och ska aka till Phuket med Robin pa mandag nasta vecka=D
Det ar tur att man har en bror som ar lika impulsiv som jag sjalv och som verkar ha en overnaturlig tajming dessutom.

Hejda Singapore&ett varkande huvud

Singapore har blivit en forvirrad backpacker fattigare och Malaysia har fatt besok istallet.
Tog mig en buss med en javligt konstig kille fran hostelet till Melaka soder om KL imorse. Stannar bara har tills i morgon nar jag drar till KL och vantar pa att Axel och Josephine ska komma dit den 22a. Egentligen hade jag kunnat aka raka vagen men jag tankte att det vore trevligt med sallskap pa bussen plus att jag garna upptacker KL med A&J nar dom kommer.
Sallskapet var det lite si och sa med. Dels for att snubben ar ganska konstig, valdigt trevlig men lite bakom, far man saga sa? =P Jag hade inte alls nagon lust att prata om hans konstiga specialintressen i fyra timmar sa jag passade pa att sova istallet. Vilket passade mig valdigt bra eftersom jag bara sov tva timmar inatt..

Min vistelse i singapore kan sammanfattas med Lite somn, Lite mat, En hel del alkohol, Mycket trevliga manniskor och ytterligare en paminnelse om hur liten varlden ar.

Fredagen slutade inte riktigt som det var planerat, som alltid! Traffade upp aporna pa backpackerstallet (forresten ett kort klargorande, det ar inte jag utan dom sjalva som kallar sig for apor) hade javligt trevligt och fick senare sallskap av tre norskor och annu lite senare travar det in en snubbe som sag misstankt svensk ut.
Jag kan ju inte vara tyst sa jag gick fram och borjade prata med honom och mycket riktigt var han svensk, fran stockholm narmare bestamt. Varlden krymper ytterligare nar han sager "Jaha du har varit och surfat pa Lombok, med Olle da eller?" Det visar sig att han ar kompis med Jon!

I alla fall sa skulle vi ju ut till Zouk men i fyllan och villan sa tappade jag och Rasmus stockholmaren, bort dom andra men lyckades underhalla oss bra i alla fall. Sa pass bra att jag inte kom hem forens narmare sex pa morgonen tror jag. Traffade honom kvallen efter och han precis som jag sag javligt sliten ut=P

Den planerade rundturen blev tillslut Singapore by night for det var forst folk vaknade till liv. Jag ar nog en ganska dalig turist med tanke pa att jag hade missat halften av sevardigheterna. Men a andra sidan sa har jag spenderat de flesta dagarna gaende omkring och sett valdigt mycket annat spannande.

Det basta med rundturen var allt snacket, eftersom han (som jag inte vet vad han heter,shame on me!) ar valdigt intresserad av arkitektur tack vare sitt jobb sa kunde han beratta om de olika husen. Har dessutom fatt lara mig en hel del om Singapores historia och sjuka lagar och straff. Var det bara jag som inte visste att; det ar olagligt att demonstrera i singapore, det ar olagligt att vara gay! dock inte flata for det existerar inte !!? Dom har dodsstraff, men framforallt, att dom har kvar spostraff?? Tydligen var det ett ganska kant fall for nagra ar sedan med en australiensk snubbe som hade malat grafitti pa bildar i singapore och akte dit. Han fick fem piskrapp som straff...! Passa er !

Jag lamnade Singapore med ett stort hal i planboken, manga nya vanner och ett varkande huvud. Ser fram emot att aka vidare efter KL till nagonstans dar jag kan ta det javligt lugnt. Det har varit kul med storstad i nagra dagar som kontrast till Indo men nu far det vara nog. Dags att dra ner tempot och fa alkoholangorna att lamna kroppen.

Karlek till er alla!

Mina nya vanner aporna

Singapore har fatt besok av en forvirrad Bella som igar morse hellst av allt ville harifran och som pa kvallen drack ol&redbull (!?) med ett gang apor i en trapp nagon stans i singapore.

Efter att ha sovit en halv natts somn, eftersom jag kom hit mitt i natten, var det dags att ta pa sig gympadojorna som har legat langst ner i vaskan och bege sig ut i den stora staden singapore.

Nar jag tog klivet ut fran hostelet tog det tvarstopp, "At vilket hall ska jag ga?" "Var ska jag ata frukost" "Vad ater dom till frukost har?" "Vad ska jag gora sen?" "Nej hjalp jag vill tillbaka till Indo igen!".

Jag klev tillbaka in pa hostelet igen, tog fram min lonaly planet som jag lyckats byta till mig, bladdrade fram kartan och bad killen i receptionen visa vart jag var. Sen bestamde jag mig for vilken gata jag skulle folja och ungefar vart jag skulle ga. Hamnade efter en halvtimmes promenad pa Starbucks och hade lite barcelona-nostalgi i min ensamhet.
Upp med Lonaly planet igen och drog mig till minnes att jag ville till SAM- Singapore art museum. Dar och pa museumet bredvid som jag tror var typ moderna museet (vilken koll va?) spenderade jag fyra timmar. Hittade en mycket ball konstnar som jag maste kolla upp narmare.

Nar jag tillslut kom tillbaka till hostelet efter att ha vandrat omkring ytterligare nagra timmar var det dags att fa i sig mat. Jag gick till ett nara belaget hak som sag ut som ett typiskt backpackerhak, det var har aporna kom in i bilden. Fyra snubbar som jobbar som apor, med vad som hellst som behovs goras valdigt hogt uppe pa byggnader, oljeriggar och liknande. Jakligt roliga, lite flummiga men mest valdigt trevliga.
Ett par timmar senare satt vi i en trapp utomhus nagonstans i singapore och drack baleys och ol med redbull?? Javligt ackligt men man tar seden dit man kommer=P Jag och typ tio stycken apor mellan 20 och 35. Det var meningen att vi skulle ga ut men timmen blev sen, vi at lite fyllemat och kom inte in pa ett stalle for att ena killen var for ung osv osv sa det slutade med att jag fick eskort hem igen och ett lofte om att vi ska gora om det pa fredag istallet. Men jag hade jakligt kul och dom var verkligen trevliga, fick en massa tips om malaysia. Dom hade rest runt en hel del och jag tror ena killen var fran malaysia. Ska nog ta med mig mina trotta ben och ga till haket snart och fa mig lite mat och lite fler historier fran varldens alla horn om diverse hoga byggnader=)

Karlek till er alla!

Rafting & Sista natten med ganget

Sista natten med ganget, i mogon bar det sakta men sakert av mot singapore.
Precis efter surfcampet kunde jag inte nog fort fa resa vidare sjalv men nu har jag andrat installning. Jag ar fortfarande valdigt taggad pa att fa komma ivag sjalv men jag har ocksa kommit att gilla dom har dararna valdigt mycket.

Vi har dock haft en otroligt rolig sista dag med ganget med rafting genom balis otroliga landskap. Tva timmars valdigt blot fard delvis fridfullt med mycket tid att njuta av vyerna. Delvis vild pa grund av strommarna men aven eftersom det blev kapp-paddling, jag, Elina och Karin vs Oskar Axel Sandra och Josefin.
Vi vann saklart=P
Farden slutade med ett fyra meters vattenfall, jag maste saga att jag trodde det skulle vara laskigare men jag kan lova att jag inte var kaxig nar jag sag vattnet forsvinna framfor oss! Jag skulle ha gett mycket for att ha haft en kamera att fanga minerna pa dom andra nar dom kom ner for fallet!=D

Nu ar det snart dags for avskedsmiddag och lite live-indo-reggae till efterratten, det ni!

Pa sparet & pa vag ut ur indo

t vaFarden borjade pa en o forknippade med sina manga manfarder vidare sydvast med ett fartyg smutsigare an en svensk soptipp. Tre resenarer svarta av sin tupplur pa golvet kom utmattade, bakfulla och javliga till sitt nya hem i en stad fylld med aussisurfare och med ett morkt forflutet av bombattentat.

Valkomnade av ett regnovader och med en plaskblot ryggsack som blev sankt i en vattenpol av en hjarndod taxichauffor klev jag in pa rummet, slangde alla blota klader i ett horn och hoppade in i duchen for att bli av med resdammet. Jag stod och njot av det kalla vattnet men lyckan blev inte langvarig nar strommen gick och duchen inte langre tedde sig sa hemtrevlig.
Stromavbrottet varade hela kvallen men kom tillbaka lagom till sangdags, regnovadret daremot har kommit och gatt sen dess.

Efter ett besok hos doktorn fick jag i alla fall reda pa att mitt ora har aterhamtat sig efter olyckan och att trumhinnan har lakt. Om jag forstatt det hela ratt sa var det aven en hjarnskakning vilket inte later helt omojligt eftersom snurrandet har kommit tillbaka igen. Fick i alla fall medicin mot snurret plus for natt annat som jag inte riktigt uppfattade..? Kanske for orat?

Farden fortsatter med en lite for liten bil tillsammans med mina tva nyvunna spangavanner plus tva par som pa ett eller annat satt kanner nagon i ganget. Farden gar mot kultur och trasniderier. Har finns en ide om att inhandla lite julklappar som jag sen kan skicka hem med halften av min packning som har visat sig valdigt overflodig. Det som folk tjatade mest om var att jag inte skulle ta med mig for mycket saker och anda ar det de anda som jag verkligen misslyckades med.

(Jag som inte ens gillar pa sparet, men jag vet nagon som laser dethar som gor det. Nu far det dock vara nog med kodspraket)

Pa sondag(?) bar det av fran ubud till kuta IGEN. Ska sen flyga till jakarta och forsoka ta mig darifran till singapore. Det ar egentligen ingen ide att gora planer eftersom det aldrig blir som man tankt sig, men nu maste jag ut ur indo sa det ar i alla fall sakert sa langt.
Maste borja uppdatera mig om laget utanfor min lilla bubbla bara med oroligheter och oversvamningar sa jag inte hamnar helt pa tok. Ar valdigt dalig pa att uppdatera mig om laget i varlden maste jag saga.

Sa, hur ar laget hemma? Skicka garna mail det ar kul att hora av er!
Kramar fran varmen

Kvallskoseri

Sitter och svattas pa ett internetcafe klockan kvart over tio och har lamnat mina resekamrater pa en bar full med berusade turister som dansar pa bardiskar. Jag fick mig ett litet smakprov igar med en man och en kvinna i 40ars-aldern som dansade pa bardisken till "hips dont lie" och jag vet faktiskt inte om mitt psyke klarar av att se ytterligare en sadan uppvisning..

Ar just nu pa en o som heter Gili Travangan och ligger nordvast om Lombok. En riktigt fin liten o som verkar vara ett paradis for alla som vill snorkla, dyka, battra pa brannan och ta magiska svampar! Det ar en liten chock nar man sitter och kollar pa menyn och hittar en hel sida full med "magiska svampar som tar dig till manen" haha, kan ni se den menyn hemma pa det lokala kafeet?

Jag brukar alltid bubbla med saker som jag vill fa ner i ord nar jag satter mig och skriver har men nu har jag nog egentligen inte sa mycket att saga. =P Kande bara for att satta mig och skriva lite innan jag flyr hem till rummet och sover.

Det borjar bli dags att resa vidare sjalv och saga hejda till mina kara vanner snart. Vi har det jattekul ihop och det ar skont att kunna dela boende och upplevelser men jag borjar bli lite rastlos och vill vidare. Dessutom vill jag kolla upp orat snart hos en riktig doktor som at minstonde har batterier i sin ficklampa nar han lyser den i orat pa mig.. Har fatt tips om ett bra sjukhus i kuta bali som jag ska ta mig till efter detta. Ar saklart jattesugen pa att snorkla och dyka och fa lite revange vad det galler surfandet men far lydigt halla orat over vattnet salange.

Har varit lite vemodig alltsedan jag lamnade surfcampet eftersom jag verkligen lamnade med flaggan pa botten.. Kunde ju inte surfa de sista 9 dagarna och hade innan det gjort pinsamt daligt ifran mig... Jag far val kanske acceptera att surfning inte var min grej men det gramer mig att erkanna. Kanner verkligen att jag maste ge det en till chans eftersom jag inte fick ngt riktigt avslut. Dessutom vill jag inte riktigt ga med pa att man kan vara sa kass som jag var=P

Annars kan jag ju meddela om att min Mp3spelare gick sonder efter bara ngn vecka och mina horlurar till mobilden har rasat sonder. Musik man sjalv valjer ar en lyx jag inte har rad med, idag hade jag den aran att lyssna pa ace of bace nar jag at frukost. Vad ar det med det bandet? Horde inte vi dom i barcelona ocksa? Jag som trodde dom hade blivit begravda for valdigt valdigt lange sen!

Ja ni, inte mycket vettigt kommer ur denna trotta hjarna. Antar att det ar dags att leta sig tillbaka i morkret och fa sig lite skonhetssomn. Har ju faktiskt absolut ingenting att gora i morgon som jag maste vara utvilad for att orka med;P

Saknar er dar hemma&dar borta i Costa Rica!
Manga kramar!

Dodsstoten for min Surfkarriar&Ska man vara sjuk sa ska man vara det pa Novotel

Dodsstoten ja, utdelades lamplight nog av min egen surfbrada. Inte sa farligt kan man ju tycka att fa en surfbrada pa sig, inte ens om man far den i huvudet. Och speciellt inte om man har hjalm pa sig, eller hur? Men jo tydligen sa kan det vara just sa illa, om man far bradan pa orat som jag fick i sondags..

Nar jag hade blvit tumlad och sedan inspolad langt at helvete for att jag hade sa ont i orat och inte orkade parera dom jalva vagorna traffade jag Karin som aven hon hade blivit tumlad och inspolad. Jag hojtade argt och skarrat att jag hade fatt bradan pa orat och att det gjorde forjavla ont. Nar hon sa “Jag ser det pa dig” brast min arga fasad och jag blev mest bara radd for att det kandes som att nan hade hoppat pa mitt huvud. Efter en trostande klapp pa armen och nagra lugnande ord paddlade jag tillbaka till baten och la mig i den och forbannade surfing och allt som hade med det att gora.

Nar jag samlat mig lite och orat inte gjorde lika ont blev jag mest arg pa mig sjalv for att jag hade gett upp och just som jag tankte dra pa mig revskorna och hoppa i igen sa kom dom andra tillbaka for att det var for mycket folk. Fan men ocksa ratt skont tror jag att jag tankte.

Tillbaka pa hotelrummet dackade jag totalt av huvudvarken och vaknade med blod i orat..

Dagen efter pallade jag inte surfa utan satt i baten och surade istallet. Dels for att jag hade ont i orat men ocksa for att jag fortfarande var radd och vagorna sag orimmligt branta ut.

Jag hoppade i en gang och paddlade runt lite, mest for att kolla hur orat madde av trycket fran att vara under vattnet och for att testa ta en vag. Men nar jag kom fram till olle och dum som jag vara fragade hur vagorna var idag sa bekraftade han att dom var branta vilket var tillrackligt for att jag skulle paddle tillbaka till baten igen och fortsatta tjura.

For att korta ner hela historien lite sa fick jag feber I mandags och lag pa hotelrummet nastan hela dagen. I tisdags nar jag vaknade snurrade hela varlden och jag trodde jag skulle krakas bara jag rorde lite pa huvudet. Vissa av er vet ju att jag hade natt javla virus pa balanssinnet forut och jag kan bara meddela att detta var 3000ggr varre an da...

Efter att ha svalt stoltheten (vad nu den skulle vara bra for) och ringt Olle akte vi till en doktor i kuta. Nar jag la mig pa britsen dar snurrade varlden annu varre an nagongsin och jag var helt saker pa att jag skulle krakas.. Hangande over doktorns papperskorg som Olle lyckats slanga till mig klacker han ur sig “Ta det lungt, det kanns som att du stressar upp dig” Just dar och da ville jag sla nagongting javligt hart i hans huvud, nog fan att ag stressar upp mig mitt huvud kan inte sluta snurra..! I efterhand kanske det inte var en sa konstig kommentar, jag lyckades ju faktiskt lugna ner mig...

I alla fall, sa vet jag bara pa ett ungefar vad som var fel eftersom jag madde sa daligt och eftersom lakarn snackade med Olle pa indonesiska. Det jag forstod var att det hade blivit natt knas med balansen pga smallen pa orat (svullnad i innerorat?) och framfor allt sa gick det inte att misstolka papperna ag fick med mig dar det stod “doctors advice: NO SURFING”…

Nu har jag lyckats ta mig ut fran hotelrummet efter fem dagar liggandes pa hotelrummet. Jag ar inte helt hundra men det snurrar i alla fall inte lika mcket och jag mar inte lika illa. Antar att det beror pa supermedicinen jag fick av doktorn som jag inte riktigt uppfattade vad den var for ngt i allt snurrande.. Men huvudsaken att den hjalpte.

Sa inget mera surf for mig alltsa.. Nog for att det gick at helvete men det kanns javligt surt att missa en hel vecka speciellt efter allt strul som varit innan med resor till bali hit och dit so maven det gjorde att vi missade typ 5 dagar. Skulle fatt kompensation for det och stanna nagra dagar langre men de tar ju bara att glomma nu…

Det positiva I denna historien ar I alla fall att vi har varit inkvarterade pa novotel (har jag sagt det forr?) vilket har inneburit att jag har haft ac och tv. Aven om det tog ngra dagar innan jag kunde titta pa tv pga snurret..

Nu ska jag forsoka fa i mig lite mat eftersom matlusten har varit javligt kass men ar pa vag tillbaka och sen ska jag val dacka a rummet igen efter detta trottsamma aventyr.

Saknar er alla, hade vart nice om ni kunde hangt lite med mig dom har dagarna!

Hoppas allt ar guld! Yra kramar fran Novotel

Nara doden&Jag ska inte bli pirat nar jag blir stor

Jag hade ju nagon slags tanke om att jag skulle fa en snilleblixt under denna resan och inse vad jag ska bli nar jag blir stor. Tanken kanske var lite val optimistisk och alternativet verkar nu vara att utesluta saker jag INTE vill bli nar jag blir stor.
Numera kan jag (tyvarr) utesluta pirat, eftersom jag inte garna satter mig pa en traskuta igen.

Aventyret fortsatter men "flykten fran gerupuk" har numera blivit "tillbaka till gerupuk".

Efter att ha vantat pa den forsenade kaptenen avseglade vi fran serangan bay klockan tre igar eftermiddag. Vi hade fatt beskedet om att det skulle ta ca 2 timmar. Efter 2timmar fragade vi kaptenen som sa att det var ca 3-4 timmar kvar... Eftersom det var sa starka strommar kunde vi inte segla snabbare an 3.5knop.. Jag gick ner for att sova ett tag och nar jag reste mig igen for att ga upp for jag rakt over baten och landade pa stig Hs vaska. "Hmm storm pa gang?"

Uppe pa dack holl jag nastan pa att skiva pa mig da jag insag exakt HUR mycket baten gungade. Det var pa haret att vagorna slog over relingen och det kandes som att baten nar som hellst skulle valta runt. Pa dack satt alla (utom olle och alex sa klart) uppradade med skracken i blicken och forsokte le lite lugnande till mig nar jag kom upp. Det var morkt och inte nog med det sa var det fullmane, som bade ar laskigt i sig men som aven har stor paverkan pa vattnet..
Min anda tanke var att det ar lungt, nu kan det inte vara alls lang tid kvar tills vi ar framme.
MEN i samma andetag vande baten om och Olle meddelade att vi skulle aka tillbaka eftersom det var for starka strommar for att vi skulle kunna ta oss i land. Vi hade i en timme forsokt komma fram men bara gjort 0.1 knop och det var tillslut bara att inse att tillbakafarden var ett faktum. Plotsligt borjade de fa saker som inte var surrade pa dack (bland annat kylboxen och bankarna) att flyga fram och tillbaka over dack och alex &olle flog fram over baten for att kila fast allting sa ingen skulle fa natt pa sig.
Inte langt efter beskedet om hemfarden hangde jag over relingen och tittade pa nar min lunch for ner i det vildsinta havet. Strax efter mig foljde aven Stig H och en av de nya tjejerna Karin.
Jag bara vantade pa att jag skulle fa en vag over mig for det var fan inte nara! Nar jag lag dar och madde illa over relingen fick jag tva latar pa hjarnan som var lagom fin galghumor. Den ena var en Sundstromlat, den med fan i baten och jag minns inte riktigt. Men den varsta var javla Navid Modiri "Om jag ska do vill jag gora det med stil..." Jag bestamde mig snabbt for att detta inte var med stil och hoppades pa att jag skulle slippa drunkna just denna dag.

Nu ar vi pa flygplatsen och ar pa vag att flyga tillbaka till gerupuk istallet.. Haha suck!
Jag hor av mig fortsattningsvis!

Sammanfattningsvis ar alltsa piratyrket inget for mig eftersom jag inte tal sjon..

Skepp ohoy!

Svarta moln&en stillastaende flykt..

Senaste nytt ang flykten fran gerupuk ar att det star javligt stilla..

Svarta moln av irritation skuggar lyckan pa surfcamp lombok/serangan/lembongan. Vi ar fortfarande kvar pa Bali, pa grund av massa strul med allt fran papper som hamnkaptenen ska skriva pa till mekaniker och kaptener som vill ha hutlosa loner for att dom vet att det ar kris. Papperna kunde inte behandlas over helgen vilket har lett till att vi tidigast kan komma ivag i morgon (visst ar det mandag i morgon?). Det kommer tre nya deltagare till campet idag och i morgon som at minstonde en av dem redan kan surfa vilket aven det kanns sa dar lagom kul. `Hej jag har varit har i tva veckor men suger anda..` Som ni marker sa ar humoret inte pa absoluta toppen just nu. .

Huddik springer runt som en virrig hona och tjatar pa alla for att hon ar sa rastlos, Stig H verkar vara allmant irreterad (kan bero pa at han drankte bade sin mobil och kamera nar han ramlade i vattnet igar) Olle ar sjuk och stressad och irreterad pa grund av allt javla strul som inte verkar vilja losa sig samt precis som oss alla andra trotta pa Huddiks energioverflod. Alex har fatt besok av sin flamma och ar den enda av oss som skiner som en sol.

Sjalv ar jag ratt trott pa allt strul och har flytt till tankar och bocker. Men framfor allt sa ar jag arg och besviken over att det gar sa javla daligt med surfet. Har inte haft ngn mojlighet att ova heller eftersom att det var daligt swell bade igar och idag. Vi var ute en svang igar typ nastan tva timmar men lyckades anda bara plocka typ en vag var for att det var sa langt mellan seten. Och nej jag klarade inte att stalla mig upp... Buaabuaa..

Vi far val se hur saker och ting utvecklar sig. Jag ska rota fram mitt skissblock och gomma mig i masten tills saker lugnar ner sig.

Flykten fran gerupuk&Surf i allmanhet

Okej, mycket vatten har runnit under broarna(haha underbart uttryck) sedan jag skrev senast och mycket har hant.

Egentligen sa har det inte alls hant sa mycket fram tills i forrgar kvall, men jag kommer dit snart.

Forst och framst kan jag saga, Nej det gar inte bra med surfet, faktum ar att det gar at helvetet haha! Dom forsta dagarna kampade jag som en javla galning med paddlandet, FY FAN va jobbigt det var, men nu gar i alla fall det mycket battre aven om det inte gar sa fort.
Mitt problem just nu ar att jag inte kommer upp pa den javla bradan istallet! Men forhoppningsvis ska jag val lyckas med det ocksa nan gang i framtiden.

Eftersom att dom ar muslimer pa lombok och det ar ramadan hela denna manad (dumt att kolla upp det innan) sa ar varan grupp valdigt liten. Valdigt liten, vi ar namligen bara tre personer. En Javligt pigg och glad hasttjej fran Huddik (galet pigg&glad) och en snubbe fran stockholm som bade till sattet och rosten paminner galet mycket om Stig Helmer i sallskapsresan! Ett exempel pa detta ar nar han idag skulle hoppa fran baten till bryggan och for i vattnet istallet=P
Forutom dom ar det Olle som nagra av er kanner plus en kille som heter Alex som ar var privata kock (de ni!) och som aven han ar med och surfar.

Nu till Flykten!
Pa grund av vissa problem med visum som inte var klara fick Olle och Alex en aning panik i forrgar kvall nar Olle fick mail fran sin advokat om att dom kanske skulle komma fran imigrationsmyndigheterna och braka. Ett litet problem vaxte till en stor katastrof i Olles fantasifulla hjarna och risken att bli deporterad och svartlistad fran indo gjorde att flykt verkade vara enda losningen. Eftersom dom inte lyckades fa nagon klarhet i om det var ett sa stort problem sa ville dom inte heller riskera att stanna kvar i gerupuk.
En plan vaxte fram i Alex och Olles huvuden och igar packade vi typ allt man kan behova for campet pa en bil och tog oss over till bali igen via farja. Inatt har vi sovit pa baten Jiwa och ska idag bege oss over till Nusa Lembongan for att fortsatta campet dar istallet. Boende pa Jiwa och surfandes playground.

Alltid kul med ett aventyr och det ska bli ballt att bo pa Jiwa, vi har dessvarre missat tva dagars surf och pga vissa oklarheter i hur lange vi ska vara borta etc sa kanns det lite smatt irreterat och forvirrat. Men det kommer antagligen bli javligt bra i alla fall.

Nu star huddik och stig h och stampar for att dom vill att jag ska vara klar sa jag maste sluta. Men det vet det for denna gangen. Ha det fint!

Vattenormar&Speedos

Nusa Lembongan (tror jag det heter, haha!)

Har spenderat dom senaste tre dagarna med att snorkla, ata god mat och dricka bintang=)
Forsok forestall er mig med ett aldre par fran osterriket som bara nastan tar sig fram med sin engelska. Mannen i suupersma sprackliga speedos och sjukt mycket harvaxt overallt pa kroppen forutom pa huvudet=P Har ska jag spela lite ball och snorkla trots att jag arligt talat inte har gjort det mer an ett par ganger och tycker att det ar ratt sa laskigt. Forsta gangen nar jag och kvinnan gick i fran stranden var jag pa vag att drunkna (man far overdriva lite) for att snorkeljaveln lackte!
Andra gangen fick jag lana en annan och det var jag, kvinnan plus en tysk kille vi traffade. Bland det forsta som hander ar att det kommer en san dar spracklig javla (forlat mitt sprak) VATTENORM!! Den du josse! Jag ville precis som du nar du traffade vildsvinen bara bli uppbeemaduppbeamad vad det nu heter rakt upp ur vattnet! Fy fan! Jag lyckades tillslut lugna ner mig lite och borjade tycka att det var kul. Lite senare sag vi muranor ocksa och dagarna som foljde sag jag halva om inte hela Nemos gang=P Men igar och idag nar vi sag alla balla fiskar var jag ute med dykbaten. Idag sag vi till och med rockor, men det var som tur nar jag hade kommit upp ur vattnet;) For ovrigt har jag insett att speedos verkar vara the shit! Garna i grasliga farger och monster=P

Har tyvarr lamnat denna harliga o for att ta mig till kuta, i morgon kommer jag antagligen flyga till lombok och sen ar det nastan dags, Surfsurf=) Nu har jag lamnat Cathreen <--det ar mitt slutgiltiga namn, Hon heter Cathreen och kallas Cat, iallfall sa har jag lamnat henne bakom mig och ar just nu med Ana&Miguel i alla fall nagra minuter till men jag tankte ta och lamna dom ensamma for dom ar pa sin smekmanad.

Bilderna kommer jag loovar, bara det att jag alltid glommer att ta med mig sladden. Kommer fa en del bilder skickade till mig ocksa fran ett spanskt par som jag traffade igar och som jag ar med just nu faktiskt. Hon tog kort nar vi hoppade fran taket pa baten och nar vi snorklade. Men som sagt, senare..

Skulle kunna skriva i all evighet for det finns sa mycket roligt att beratta om men det far va allt for nu.

Ha det bast, Hasta tarde!

Tredje hjulet

Tjoho!!

Idag har jag spanat pa galna vagor vid uluwatu, riktigt haftigt!

Jag och kathreen (ganka saker pa att det ar vad hon heter) flyttade till det nya stallet igar. Det ar ett trevligt stalle precis over gatan fran dar jag var innan. Vi traffade en australienare dar igar (som iof mest traffade kathreen arligt talat men mer om det snart) som identifierade mitt bett som ett troligt spindelbett..(!) Jag ar glad att jag inte visste det innan eftersom jag sov en natt till i samma sang. Dessutom snackade vi lite allmant och han fragade mig vart jag bott innan. Nar jag pekade over vagen dit jag bott sa han 'Aaa the place with al the hookers!'

Jag har precis flytt ifran att behova vara det tredje julet (idag igen)
Igar var en riktig plaga nar vi skulle ata, jag kande mig verkligen som tredje julet.
Som tur var satt det nagra ratt trevliga snubbar vid bordet bredvid som jag kunde snacka med, tror arligt talat inte att K&J ens markte att jag var dar. Nar vi kom tillbaka till hotellet tog vi en ol vid poolen men jag forsokte avlagsna mig ganska snabbt. Jag vaknade minsann nar hon kom smygande in typ tva timmar senare..Varfor drabbar sant alltid mig?? Just nu ar dom och provaker jays motorcykel, tur att det inte fanns plats for tva, haha!

Har om dagen var det en snubbe pa vespa som krashade rakt in i en liten butik pa poppis 2. Hans kna hamnade ur led och det var en snubbe som bara hogg tar i hans ben och drog tillbaka det pa en gang dar pa marken, den du mamma! Det skulle du inte vilja prova va?

Annars vet jag inte riktigt, just nu kanner jag bara for att komma till surfcampet, det passarbra for mig att bara vara i Kuta nagra dagar. Manga jag har pratat med sager att det ar latt att fastna har. Jag kan forsta det pa ett satt men jag ar inte alls ute efter att festa sa jag kanner snarare for att aka ngn stans lugnare. Vi far val se hur det blir pa nusa lembongan. Vore ju vadigt kul att testa dyka om jag vagar och kanner for det, vi aker dig i morgon bitti.

Josse efterlyste bilder och jag ska fixa det, har bara inte orkat braka med att ladda bilder, Kathreen forsokte igar men det gick inte for det var sa segt. Lovar att forsoka snart!

Peace&love fran Bali!

Inte sa lonely langre!

Dag 3 tror jag, haha!

Traffade en tjej fran canada igar nar jag var pa stranden, supertrevlig tjej! Jag tror hon heter Kathreen eller natt liknande, typiskt dumt att inte fraga nar man inte hor och inte vaga fraga for att man har hangt och borde veta.. Tills jag vet sakert far hon heta Kathreen=P
Jag lyckades inte fa ngt rum pa det stallet jag ville till men jag och kathreen delar ett rum fran och med inatt och nagra natter framat, om det funkar vill saga men det tror jag. Hon skulle till en o utanfor bali, jag tror det var nusa lembong (jag har sa sjukt dalig koll) och dyka sa jag har bestamt mig for att hanga med och kanske provdyka eller kanske bara snorkla..

Annars har jag fortfarande ett javligt konstigt bett pa benet som holl mig vaken inatt. Jag har dessutom lyckats branna mig satan pa laren och i svanken.. Traffade Kathreen pa stranden och vi lag och snackade, glomde tanka pa solen...

Det har inte hant sa mycket idag annars, spanat runt lite och kakat god mat.
Hoppas allt ar bra med alla dar hemma, jag hor av mig igen, nu stanger visst internetcafeet tror jag=P

Kramar!

Lonely pirate, haha tontslag!

Nu ar jag alltsa pa Bali, i Kuta narmare bestamt. Har lyckats overleva forsta natten med ett stort fint konstigt bett pa benet som anda menet. Aven om jag vaknade minst hundra ganger av ljud och min lite ledsna mage..

En liten parantes angaende tontslaget, 'Lonely pirat'-'lonely planet' ah ni kanske fortstad kopplingen. Jag tyckte det lat ratt tufft och var riktigt fyndigt nar jag valde det haha, men nu vette fan! ;P

Flygresan da..
Jag hamnade bredvid en gubbe (sorry pappa) i 60ars-aldern som verkade tycka att jag borde vara hemma och jobba istallet for att aka runt och inte gora naganting, sa vi pratade i fem minuter sen hade vi inte sa mycket mer att saga varnadra,valdigt sympatisk kille..

Resten av resan spenderade jag med att forsoka se tvskarmen, eftersom jag satt sa pass langt fram sag jag inte den stora skarmen utan skulle forsoka se den lilla som fanns tva-tre rader langre fram. Men mellan mig och skarmen fanns ett par som tyckte valdigt Valdigt mycket om varandra.. Morr! Om vi sa att vi var det "jobbiga paret" nar du och jag akte pendeln Calle sa kan jag lugna dig med att det inte var nagonting mot dom tva! Dom klattrade pa varandra och lag pa deras tre saten och kramades (hoppas jag att det var det anda) och jag hade dessutom turen att det var en glipa mellan saterna sa jag precis hade oversikt over deras tungor nar dom hanglade vilket dom gjorde med hart arbetande tungor..
Forutom det sa kunde jag inte sova mer en en halvtimme efter maten sen var jag vaken och tittade pa diverse filmer och laste. Och Nej det hade inte blivit battre i ryggen sa den var valdigt mycket ett storningsmoment. Men istallet sa sov jag nastan hela resan fr bankok till bali och vaknade inte foran det gungade till riktigt ordentligt. "Luftgropar" tankte jag och blev valdigt forvanad over att se marken nar jag tittade ut=p

Det har inte hunnit handa sa mycket annat direkt, forutom mojligtvis att jag gick vilse igar. Vantade lite for lange med att fraga nagon vilket ledde till att det tog ett tag att hitta hem igen. Men jag kom ju fram tillslut iaf!

Ha det guld allihop! Det ska jag ha=)

Katastrofdrömmar

Saved by the bell

Josephines aldrig så efterlängtade stämma lyckades tillslut avbryta den pågående katastrofen.

Jag undrar vad som rör sig i mitt huvud som kan frammana så störda drömmar. Jag skulle kunna redogöra för vad som hände i drömmen men det blir för mycket utav en dålig hollywoodfilm som ingen skulle vilja se. Det jag kan avslöja är att drömmen hade ingredienser så som små men ack så livsfarliga sprickor i marken, översvämningar, atomavfall som läcker ur en lastbil och enorma fallande tallar...(??)

Jag har blivit begåvad med föräldrar som tror på att alla drömmar betyder någonting. Vad i h-vete ska detta betyda? -Jag känner mig in i det närmsta tvingad att ringa dem och be om en tolkning av nattens äventyr.

To be continued..

Informationsberoende och fenomenet facebook

Jag får ont i magen av för mycket information.
Vad vill man egentligen veta och när blir information mer besvärande än hjälpande?

Det finns en idé om att man ska söka upplysning och bli lärd, att det är det yttersta målet.
Men är det inte lättare att ha "snäva referensramar"" och vara nöjd med det man har, eller bara att vara nöjd med det man har oavsett.
Hur kommer det sig att jag sätter situationstecken på "snäva referensramar" eftersom att jag tycker att det klingar illa? Är det så att man ska eftersträva att ha så stora referensramar som möjligt och i så fall Varför?
Ibland får jag för mig att ju mer man vet om ju mer vill man ha. Om jag inte hade "vetat om" någonting annat än att jobba på dagis så hade jag antagligen fortsatt och varit jävligt nöjd med det, men när jag började plugga och "veta mer" kände jag inte att det dög för mig, jag ville "ha mer" Varför?

---

En annan aspekt av för mycket information är hur vi matas med information om varandra och hur vi matar varandra med information hela tiden inte minst på internet. Bara detta fenomen att jag fläker ut för vem som hellst att läsa mina trötta funderingar om upplysningens varande eller icke varande..
Men mina tankar gick just nu till fenomenet facebook, som jag precis som halva västvärldens befolkning är medlem i. Där man kommer in på startsidan och får en lista på ens vänners förehavanden, vem som blivit singel, vem som fått en ny vän eller vad dom har för sig just nu. Jag vet att det är jag själv som har följt normen och blivit medlem på facebook men jag tänker ändå kring fenomenet med all den information som flödar för oss alla att ta del av.

Min kontrollerande nyfikna sida vill väldigt gärna veta vad alla runt omkring mig har för sig medans de har hänt flera gånger att jag önskat här liksom ovanstående att jag inte fått del av den informationen. Det finns ju till och med ett uttryck som säger "lyckligt ovetande" hur kommer det sig? Vill man veta att alla andra är klara med sina PM när inte jag är det, vill man veta ens ex förehavanden eller att ens kompisar har blivit bjudna på ett event när man själv inte fått någon inbjudan? Samtidigt som man inte vill "ta bort" en gammal kompis eller ett gamalt ex för att det känns elakt eller på annat vis jobbigt..

Jag skulle kunna koppla ur datorn stänga in mig i lägenheten och stänga av telefonen, men information är mer beroendeframkallande än tjack och jag kan inte förmå mig att sluta punda..

Våreld?

Jag har varit ute hos mina föräldrar på landet över påsken. Idag grillade vi korv/vegokorv över öppen eld som bestod av gammalt bråte som pappa och Tobbe hade rensat ut. Victor och Robin stod och tittade på elden och var alldeles hypnotiserade av lågorna och jag kunde skönja något utav en högtidlig stämning över att få vara så nära den farliga men ack så spännande elden. Jag känner känslan från när jag var liten men även från filmer tror jag, man skapar en stämning med eld och små barn. Det kändes som ett vårtecken även om det var mer vinter där ute nu, än vad det har varit under hela vintern.

Undrar om det inte finns en scen från barnen i bullerbyn där de eldar på våren. Eller tänker jag fel nu, det kanske är höst förresten och dom eldar löv? Eller kan det vara så att man eldar löv på våren när snön smält bort och man vårstädar gården?
I vilket fall var det en speciell och fin känsla som jag nästan kunde känna genom Victor och Robin.

Mänskliga pingviner

Otroligt hur obesvärat man kan applicera mänskliga normer på pingviner och dessutom vinna en Oscar för det.

Ovanligt korkat system och Inför 8 mars

Hur korkat får ett system egentligen bli? Om jag som idag inte har förberett mig inför mitt seminarium men kommer till det i alla fall, då blir jag tvungen att göra en extrauppgift, om jag istället struntar i att gå och håller mig inom ramarna för 80% närvaro då får det inga konsekvenser. I en underbar värld skulle alla vara förberedda, engagerade och diskussionslystna när de kom till seminariumen men jag tror dethär kommer leda till avsevärt försämrade siffror i närvaroprotokollet.

I morgon infaller den 8:e mars och den omdebatterade internationella kvinnodagen. Att det finns fler än ett sätt att ställa sig till denna dag är ingen hemlighet och jag är inte riktigt klar över min eget ställningstagande heller. Men 8:e mars är det och detta innebär att dagen börjar med samling i slottsbacken 12.30 och sen vill jag uppmana alla människor att gå ut och fira. Inte att kvinnor tillägnas EN dag i kalendern utan att vi är flera som är jäkligt sugna på ett mer jämställt samhälle. Att det inte bara är "galna feminister" som tycker att män och kvinnor ska ha samma möjligheter vare sig det gäller löner, föräldraledighet eller att komma in på krogen..

Älskade Hatade IKEA

Det slår aldrig fel, överlycklig för att ha haft råd med det jag önskat på detta billighetsmöbelvaruhus kom jag hem och slogs av insikten att de platta paketen inte innehöll en färdig hylla, en färdig kontosstol eller fyra färdiga backar utan att jag skulle bygga ihop dem själv..

Jag är inte helt obildad, nog vet jag att det är så men trots det så hoppas jag varje gång att jag ska kunna öppna paketen och att de ska vara ett paket á la Skalman och att sakerna ska anta sin rätta form när jag tar ut dem ur sin förpackning..

Insikternas tid.. 02.45

Under en härlig promenad hem såhär på nattkröken fick jag en insikt.
Det är inte när man är alldeles för full eller jättebakis, som man blir som mest övertygad om att nykterism är en helt rimlig tanke.
-Det är under en promenad hem från en trevlig nykter kväll med vännerna, en fredag efter krogarnas stängning när man ser alla andra som är fulla
som man njuter av att man själv är nykter.

Jag kommer ju inte ha ont längre i alla fall..

Enligt min erfarenhet av läkare som jag har skaffat mig efter alldeles för många besök på sjukhus anser jag att man skulle kunna reducera läkarutbildningen till två veckor för vissa.

Inte är väl jag den ända som (efter att ha blivit tappad på blod av någon trevlig sköterska) har kommit till en läkare, berättat varför jag är där medans dom har tittat allvarligt på mig och synat mig samtidigt som dom sitter och leker med sin penna och snurrat lite på sin stol..?

Sen när man väl har berättat allt man kan komma på och dom har ställt lite följdfrågor, sitter dom och funderar ett litet tag, sen ber dom att få återkomma och går ut ur rummet.
Efter en obestämbar tidsrymd kommer dom tillbaka och berättar allvarligt att det ända dom kan göra för tillfället är att skriva ut ett recept med smärtstillande och så får man återkomma om det inte blir bra...

Jag förstår att det finns många personer som är beroende av receptbelagda smärtstillanden eftersom det är vad man lättast får tag på när man är på ett sjukhus bara man har tålamod att väta ett par timmar..

tar en tripp förbi sjukhuset..

Tillslut kommer man till en punkt när man inser att man har att välja på att gå hemma och gråta för att man har så ont, eller på att samla sina sista krafter och åka ner till det stora cementkomplexet som sjukhuset inrymms i.

Jag har bestämt mig för att det kan vara värt att gå en rond mot sjukhuspersonalen och hoppas på att dom kanske vill lyssna. Problemet med att åka till akuten, (som är det ända stället man kan åka till om man känner att tiden man fick hos vårdcentralen är alldeles för långt borta och att man antagligen kommer avlida innan den dagen inträffar) är att dom inte gärna vill hjälpa en om man kommer dit med ledvärk. Ska man åka till akuten så är ett stort blödande köttsår att rekomendera för att dom ska ta dig på allvar...

Men jag ska försöka eftersom det är outhärdligt att ens sitta här och skriva, dels för att händerna dödar mig och för att det känns som att höfterna och knäna kommer gå sönder när som hellst.

Önska mig lycka till!

Ledvärk?

Ledvärk-Jag kan inte rå för att tycka att det är någonting man ska drabbas av när man är åttio år, så kan man klaga inför barnen och barnbarnen (om man har några) medans man sitter i sin gungstol och stickar ytterligare ett par raggsockor eller kanske en kofta till nån man håller av (för när man är gammal så håller man av personer, då är det inte tal om att vara kär eller tycka om).

Men min kropp har visst bestämt sig för att motbevisa mina fördomar för nu sitter jag här, utan stickning, knapt en bråkdel så gammal som åttio och inte ens en sketen gungstol har jag.
Men ledvärk däremot!

jag minns den borttappade gotlänningen.

Jag kunde inte sova igår kväll och kom att tänka på en händelse som inträffade för några veckor sedan, efter att ha legat och fånlett ett tag bestämde jag mig för att skriva ner den så jag kan minnas den ännu lite längre.

(Blicken blir drömmande, vågor rör sig över bilden som övergår till en ny sekvens)

Utlurad av två kära vänner till ett ställe där jag kände mig lika bekväm som i en bur full med tigrar. Berusad efter oräkneliga öl- för att stilla mitt omdömme så att folket verkade mindre konstiga och för att få dans till dålig radiomusik att verka som ett alldeles utmärkt nöje- var det tillslut dags att vallas ut mot garderoben tillsammans med alla andra fulla människor.
Utan en försvunnen kompis (som senare återfanns i sin pojkvänns säng) men med en högst närvarande kompis var det dags för hemfärd. Eftersom jag har haft den äran att donera min älskade cykel till en väl behövande cykeltjuv var det bara för mig att börja vandra.

Min kära vän Elin hade den vänligheten att först ta sällskap med mig gåendes trots att hon hade sin cykel och sen dessutom låna ut sin cykel till mig så att jag inte skulle behöva gå resterande bit själv med alla risker det skulle kunna innebära.

Så efter ett berusat adjö utanför Eriks bostad klättrade jag upp på cykeln och gav mig av. Endast hundra meter senare reste jag mig upp på tramporna för att få fart varpå mina kära byxor hasade ner över höfterna och hotade med att placera sig någonstans nere vid knäna. Byxorna i fråga har en gång varit ett par snyggt sittande baggy jeans men har numera förvandlats till ett par snygga jäkligt stora i midjan baggy jeans därav situationen och för att rädda situationen var jag tvungen att agera snarast. Efter ett snabbt övervägande kom jag fram till att det är dumt att stanna och förlora all fart jag kämpat mig till så alternativet var alltså att dra upp byxorna med en hand i farten. En enkel match!

Sagt och gjort, jag förberedde mig och ryckte tag i ena hällan samtidigt som jag lättade lite från sadeln OCH såg en asfaltskant i cykelvägen eftersom vägverket har haft den vänligheten att påbörja en ombyggnation av den aktuella cykelvägen.
Framhjulet slog lätt i den lilla kanten, om jag hade varit nykter, Om jag inte hade haft en hand på styret och en i hällan och Om jag inte precis hade stått upp på tramporna så kanske, KANSKE..
...Men huvudet rakt ner i gruset och skalla vägverkets ofärdiga projekt.
På marken var min ända tanke det komiska i Elins försök att få mig hem säkert. Sedan försökte jag orientera vad som var upp och neroch när jag tillslut var på väg upp från marken fick jag syn på ett par tio femton meter längre fram som precis vänder sig om med ryggen mot mig utan och fortsätter gå utan att så mycket som fråga om det gick bra. Irreterad över bristen på medmännsklighet i världen tog jag mig än en gång upp på cykeln och trampade förbi det antagligen olyckliga paret.

Avstigen i tryggt förvar hemma vid cykelstället gick jag en rond mot cykellåset som inte ville samarbeta, strax innan mitt tålamod tog slut när jag funderade på om jag skulle lämna cykeln olåst till en bättre behövande cykeltjuv eller om jag skulle släpa upp cykeln till andra våningen och ta in den i lägenheten hörde jag plötsligt någonting runt hörnet av huset.
"AAaaa! [DUNK]" och runt hörnet kom en kille gåendes.
Som bara en väldigt berusad människa kan finna sig i en sådan situation fann jag mig och frågade
"Är du väldigt upptagen just nu?"
"Naj" svarde han på bred gotlänska
"Då kanske du kan hjälpa mig att låsa min kompis cykel?"
Självklart var cykeln väldigt medgörlig och lät sig snällt bli låst av den gotlänske främlingen.
"Vad gjorde du egentligen?"
"Jag försökte klättre upp för reipstegen till min kompis men jag bare ramlede ner heile tiden."
Logiken var det inget fel på så jag förstod att han skulle till min gotlänske granne som har en repstege hängandes från balkongen...(?)
"Va ska du upp på balkongen att göra?"
"De är inte hiemme och jag är bare på besök så jag tänkte klettre in den vägen."
Jag studerade repstegen och övervägde min klättringsförmåga i förhållande till hur berusad jag var varpå jag drog mig till minnes hur det hade gått att cykla och försökte föreställa mig hur ont det skulle göra att ramla från andra våningen. Efter denna lilla ekvation kollade jag på klockan för att upptäcka att den var tio minuter över stängning för krogarna.
"Äh men kom med in till mig ett tag då, dom kommer ju komma hem snart i alla fall"
Sagt och gjort, vi gick in till mig och började laga fyllemat. Att det skulle vara farligt att hacka lök på fyllan är någonting som man inte märker förens man vaknar dagen efter med skärsår på alla fingrarna, men det besvärade inte oss just då. Efter vad som tycktes vara en hel evighet tog vi av maten från plattan och satte oss framför Tv'n för att äta. Att löken fortfarande krasade när man tuggade på den och att de krossade tomaterna bara nästan var varma hindrade oss inte från att sleva in den.

Mitt i festmåltiden ringde en inte ont anande berusad Emma och fick höra en osammanhängande berättelse om en cykel som inte gick att cykla på och om en borttappad gotlänning som jag hittat på gården och tagit band om. Gotlänningen blev lite stött över beskrivningen som fick honom att framstå som en bortsprungen kattunge men efter att ha fått förklara för en väldigt förvirrad Emma med egna ord att det inte alls var fallet lugnade han ner sig. Strax efter att vi lagt på utan att lyssna på ett ord av vad Emma sagt ringde tillslut gotlänningens kompis a.k.a min gotlänske granne till gotlänningen och funderade på vart han hade tagit vägen.

Efter att han hade försökt förklara i tio minuter utan några framsteg tog jag luren och berättade om Kjellvar och efterfesten efter reggaefestivalen men inte ens detta fick poletten att trilla ner. Två minuters problemlösning senare (utan en tanke på att gotlänningen bara kunde gå hem och förklara det i morgon istället) kom vi på den brillianta idén att blinka med Zannas lampa i fönstret för att han skull kunna se vart vi var.

Många morsemedellanden senare och en argumentation om att jag alltid har trott att SOS var tre långa tre korta tre långa medan han påstod att SOS var nått i stil med nio långa och en kort(?) var det tillslut dags för den borttappade gotlänningen att bege sin kos mot hemmets trygga vrå. Han försökte övertyga mig om att komma med på efterfest men jag kände att det fick vara nog med äventyr för detta sekel och kröp istället efter en lång kram och ett vemodigt avsked ner i sängen för att titta på hur fint det snurrade när jag stängde ögonen...

som en gammal gumma på speed..

Här hade jag börjat mitt nya liv som hälsosam, ickerökande, motionerande supermänniska, med en tydlig bild framför mig av hur snygg trimmad och stolt jag skulle vara när jag sprang i mål efter vårruset som jag lovat medverka i...

...Men igår vaknade jag, snurrade in mig i täcket ett par varv innan det tillslut hade gått nio minuter och mobilen än en gång började vibrera och låta illa på golvet nedanför sängen. Jag samlade mental kraft och tog satts för att komma upp ur sängen, men..
..knäna låg kvar på sängen som två cementklumpar som inte alls hade tänk flytta på sig. Och inte nog med att dom kändes omännskligt tunga så kändes det som att någon hade kört över dem med en ångvält för det värkte i hela benen.

Värken avfärdade jag som sviter efter helgens bravader medan jag kravlade mig upp ur sängen och in i duschen. I fortsatt förnekelse tog jag bussen till skolan, inte för att jag inte kunde gå utan på grund av en annan anledning än värken som antagligen var väldigt bra men orelevant att fundera ytterligare över. Efter promenaden mellan bussen och glasentrén möttes jag av Everest i form av fyra trappor att bestiga för att kunna medverka på föreläsningen.
En bergsbestigning och två timmar föreläsning senare såg jag ut som en havande kvinna i nionde månaden när jag reste mig ur stolen. Knäna och höfterna var stela och värkande som om jag hade suttit där i flera veckor utan att röra på mig. Händerna kändes som fågelklor efter att ha hållit i pennan och försökt ta anteckningar. Men ju fler teorier föreläsaren förklarade ju svårare blev det att hålla i pennan.

Påklädd nerstigen från everest insåg jag att den enda möjligheten att ta sig hem på vara att ringa väl vald pappa och be honom ta en tripp förbi skolan. Väl hemma hade jag inte fantasi nog att bortförklara värken som "sviter efter helgen" längre och såg framför mig ett släktträd fullt av kvinnor med reumatism..

Men det skulle väl inte stoppa mig, reumatism kommer inte i min ålder det hade jag bestämt. Dessutom blir det väldigt mycket svårare att sysselsätta sig med massa saker för att slippa plugga om man inte kan röra sig som man är van. Det har jag nämligen testat idag.
Efter att ha läst ett kapitel ur boken jag ska ha seminarium på i morgon började det krypa i kroppen och jag kunde bara inte blockera tankarna på hur mycket damm det säkert var i min bokhylla och på att det antagligen skulle vara väldigt mycket lättare att sova om sängen stod mot en annan vägg och att skriva hemtenta om datorn stod på andra sidan rummet... Tillslut blev tankarna övermäktiga och jag hade helt enkelt blivit galen om jag inte hade gjort någonting åt det akuta problemet..

Två treo och sex timmar senare sitter jag nu här vid min dator som står sig fint på sin nya plats och med en hylla som skiner. Däremot har jag fortfarande bara skrivit två rader på hemtentan som ska in på onsdag och treon har slutat verka...

Tur att jag har hela morgondagen på mig att skriva hemtenta och att vårdcentralen älskar att ta emot unga kvinnor som påstår att dom har reumatism bara för att deras mor och dennes mor i tio generationer har haft det. På seminariet i morgon kan jag ju alltid berätta om hur bristande forskningen och intresset kring reumatism är och att detta med allra största sannorlikhet beror på att det är en kvinnosjukdom...

Det där med att plugga alltså...

Ett försök att sätta ord på spärren som hindrar mig från att ta upp boken som ligger här på golvet och läsa om rasifiering vilket är väldigt intressant men ändock helt omöjligt att motivera sig till att ta in.

Varför har man såna dagar? Eller i det här fallet börjar det snarare likna veckor..
Jag kan pina mig till att titta på hjärndöda program på tv där folk klär på sig färglada trikåer och vulgära någonting-som-kan-liknas-vid klänningar, men jag kan inte ta upp boken.
Jag kan sitta och få ont i ryggen och stirra mig tårögd på en skärm som inte säger någonting vettigare än vad den gjorde igår eller dagen innan den, men jag kan inte bara ta mig i kragen och läsa så att jag slipper ha ångest dagen innan tentan ska in...

När jag la mig i sängen inatt och drog täcket till hakan fångade jag en tanke som försökte tipsa om att det kan underlätta om man inte går ut på helgerna. Jag är beredd att hålla med om det men jag har aldrig kunnat förmå mig att sitta hemma fem dagar i sträck utan att slita håret från huvudet och försöka formulera en tenta i världsklass. Av någon anledning så går det bäst sista dagen när jag sitter med kniven mot strupen och vet att det är nu det gäller annars är det kört.

Nästa givna tanke är som svar på detta "Men vänta till sista dagen då och sluta gnäll så förjävligt!"..
Självklart, men hur fan gör man då för att inte ha ångest dagarna innan inlämningsdagen? Och varför ska det vara så svårt att ta tag i saker, göra en jäkligt bra hemtenta, lämna in den och slippa plåstra om sina magsår varje gång man har klickat på "skicka"?

Framför allt så borde jag skona Emma så Hon slipper få magsår varje gång jag lägger mig på hennes säng och plågat säger "Det här går åt helvete Emma! Det funkar inte, jag fattar ingenting.. Jag kommer aldrig få in denhär tentan..!"

Härmed ber jag Emma min kära Emma att förlåta mig och att nästa gång jag kommer med en rynka mellan ögonbrynen, i mina målar-sjukhus-mjukisbyxor och tar ett djupt andetag för att än en gång kunna spy ut min tenta ångest, Ge mig då bara en enkel örfil så lovar jag att gå tillbaka och fortsätta plugga!

Alla skitars dag

Jag har aldrig hört någon säga:

"Jag älskar alla hjärtans dag! Då kan man verkligen visa alla hur mycket man tycker om varandra och man får köpa rosor och choklad till den man gillar, underbar dag!"

-Alla berättar hur mycket dom hatar den här dagen, singlarna försöker att låtsas som att den inte existerar, alla par berättar att dom inte ska fira för det har dom och deras flickvän/pojkvän bestämt. Men vem är det då som köper alla dessa rosor och chokladaskar och kort och skit?

Varför är alla upptagna när man sms:ar och frågar om man kan ta en öl?

Jag ska i alla fall ta en öl, jag lär ju inte vara ensam om att bojkotta tv's "alla hjärtans dag-helkväll"