Don Det i mitt hjarta

Det var tyvarr omojligt att undvika, jag visste det nar jag kom, jag visste det nar jag var dar. Dagen da jag var tvungen att lamna Don Det skulle komma, och det gjorde den igar.
Det var inte utan vemod jag satte mig i baten och sag palmer och bungalos forsvinna bakom mig. Kvar pa on lamnade jag manga vanner, min nya basta kompis hundvalpen, det skeva biljardbordet som jag tillslut lart mig att bemastra och lugnet som jag njutit av i nastan tva veckor..

Sudjai sa till mig 'Om du klarar att spela biljard pa dethar bordet utan att bli frustrerad sa har du lyckats med konsten att finna det ultimata lugnet' (fritt oversatt av mig)

Jag lyckades! =)


Jag har alltsa tillbringat nastan tva veckor pa on Don Det i mekongfloden, sodra Laos. Tanken var att jag skulle aka dit och ta det lungt och stanna over julen. Men efter en dag kande jag att det krop i hela kroppen och eftersom jag redan hade gatt runt on och spanat in det mesta som fanns att se kande jag att det nog var bast att dra vidare. Dag tva gick jag darfor och satte mig pa en restaurang med min hatade alskade lonely planet och borjade over en kopp kaffe att sla efter mojliga flyktvagar. Men sa traffade jag Sudjai..
..jag kan inte riktigt satta fingret pa vad det var han sa, men dar och da kande jag hur pulsen gick ner och lugnet tog faste i min kringflackande backpackersjal.

Det finns egentligen ingenting spannande att skriva om sjalva vistelsen eftersom jag inte gjorde sa mycket. Laste ut fyra bocker, gick 8 varv runt on for att fa lite ratsida pa alla tankar man plotsligt hor nar man varvar ner. Spelade som sagt en hel del biljard, drack nagra ol. Framfor allt traffade jag nagra av dom skonaste manniskorna jag traffat under hela min resa.

Julen som jag fatt flera fragor om var aven den valdigt bra, tillbringade dagen pa stranden, forsokte cykla hem i morkret villket var lite knepigt, men ett aventyr! At indisk mat, mmm!
Drack en ol eller tva och, sa klart, spelade lite biljard=)

I morgon bar det av till Hong Kong och ett valdigt kart aterseende!

Karlek till er alla!

Tva kvallar med en baron&slaget om titlarna

Satt i forrgar kvall pa mitt favoritstalle langst med mekongfloden och hade precis atit nar det kom fram en snubbe och fragade om han fick satta sig ner. Sjalvklart, alltid trevligt med nan att snacka lite skit med. Detta hade helt sakert aldrig hant hemma eftersom jag satt och sag allmant flummig ut som jag gor mest hela tiden och han hade vattenkammat har och en rosa skjorta.=P
Men detta ar Laos och i stort sett alla pa luffen pratar med alla.

Han besannade den ena fordommen efter den andra och framfor mig satt stereotypen av en bortskamd overklassnubbe. Det var anda ratt kul att sitta och diskutera over en ol. Han forsokte overtyga mig om att ekonomi faktiskt var riktigt intressant medan jag laddade och bestamde mig for att detta var en grabb som behovde en stor skopa feminism. Ibland ar dom till synes hopplosa slagen dom roligaste att kampa.

Nar vi sa hejdanagon timme senare kande jag att det verkligen var det omojliga slaget jag trodde att det skulle bli. Han hade lyssnat pa det jag sa men jag tror inte han hade forstatt ett ord.

Dagen efter sprang jag saklart pa honom igen, Vientien ar ingen stor stad.. Jag kande fortfarande att jag inte ville ge upp, sa jag bestamde mig for att ge det en till chans. Vi diskuterade allt fran livsavgorande beslut till varfor han tyckte det var sjalvklart att hans flickvan skulle raka benen. Jag kande att det var lika hopplost denna gang som kvallen innan.

Men lite senare sa hande det nagonting, ett litet steg for mannskligheten men ett gigantiskt steg for Willem fran nederlanderna.

Vi borjade prata om barn eftersom det var nagonting som han och hans flickvan hade pratat om. Han berattade att han absolut ville ha en pojke over allt annat. Okej, inget konstigt med det antar jag, men av ren nyfikenhet fragade jag hur det kom sig.

"Ja alltsa. Jag vill verkligen ha en pojke. Det spelar ingen roll om jag far 4 tjejer, jag kommer saklart alska dom lika mycket men bara jag far en pojke ocksa."

Hmm.. Nu borjade jag tycka att det var lite skumt, vad ar grejen med sonen?
Jag fragade och han forklarade men hela tiden ganska oklart och undvikande. Tillslut tog han mod till sig och berattade att han egentligen inte hade tankt att beratta det men att han var baron (har vi fortfarande sadana titlar i sverige?) och att det bara ar man som kan fora den titeln vidare. Sa att om han bara far dottrar kommer de bli baronessor men de kommer inte kunna fora den titeln vidare till sina barn.
Vi diskuterade detta ett tag, vad som var sa viktigt med att fora denna titel vidare, varfor hans familj skulle ha nagot slags starkare band till varandra bara for att de hade denna titel. Sen kom vi tillslut till den oundvikliga fragan om inte han tyckte att det var ratt dumt att det bara vara man som kunde fora den titeln vidare.

"Nej, dom far ju vara baronesser, det ar bara det att dom inte han ge titeln vidare till sina barn."

"Ja men tank efter, om det betyder sa mycket for dig att kunna fora vidare den titeln, har du inte tankt pa att kvinnorna i din slakt kanske kanner sig exkluderade eftersom dom inte kan gora detsamma.."

Vi holl pa att alta detta fram och tillbaka utan att komma nagonvart tills han gick pa toa. Nar han kom tillbaka sag han valdigt allvarlig ut nar han satte sig ner.

"Du kommer antagligen tycka att jag ar dum i huvudet nu och sa men.. Jag maste erkanna att jag har aldrig tankt tanken att kvinnorna i min slakt skulle kunna kanna sig exkluderade pa grund av detta. Tanken har aldrig slaigt mig, jag ska fraga mina fastrar nasta gang jag traffar dom.. Skumt, tanken har aldrig ens slagit mig..."

Aven om detta inte betyder nagonting och han redan idag har glomt allt jag sa, sa fick jag honom att tanka till om bara for en stund. Kan handa later det som ett larvigt slag att vinna men det var sa skont att han insag att det finns formaner som ar tilldelade honom som andra kanske inte har. Och att dessa formaner kan vara tilldelade honom av den enda anledningen att han ar fodd som man.

Bunden?

Gick for att hamta upp mitt pass idag, hade lamnat in det for att forlanga visumet i Laos.
Fem i tolv kom jag dit men trots att det fortfarande var 5minuter kvar innan lunchrasten borjade var det saklart ingen dar. Den anda som hade drojt sig kvar lite var en gubbe som stod och rakade sig inne pa kontoret. Det ar Laos mina vanner.

Tankte att jag skulle ga till narmaste internetcafe och fordriva lite tid tills lunchen var slut men tva saker uppeholl mig pa vagen. Det forsta var den 1 och en halv meter langa leguanen som hangde utanfor internetcafeet..! Min overraskade min fick en aldre man (ikladd en guldig bilabonkeps) som satt och tog sig en Laobeer att beratta att den inte var farlig eftersom den vad 22ar och alltsa gammal gubbe i Leguanar raknat. Jag borjade prata lite med honom medan jag spanade in Odlan. Nar jag efter typ 5 minuter sa nagonting till Emelie pa svenska sa han
"Na men va fan, ar ni ocksa fran sverige!?" Det visade sig att han var fran Vasteras och hade varit ute och rest i 1 och ett halvt ar. Han hade inga planer pa att nagonsin aka tillbaka till sverige som det sag ut nu. Han levde och reste runt pa sin pension, mamma och pappa, kanske natt for er? ;)
Hans installning tilltalade mig, han gjorde precis det som foll honom in och verkade inte ha manga bekymmer. Jag sa till honom att jag ibland tyckte det var lite dumt att jag hade bokat en hembiljett for att man blir bunden och tvungen att aka hem. Da log han bara och sa "Min hembiljett gick ut den 4e maj i ar..." =P

Man blir bara sa bunden som man gor sig antar jag. Men ni kan vara lugna for jag har ingen pension att leva pa sa jag kommer med allra storsta sakerhet komma hem i februari om ingenting oforutsett hander.

Bilderbok fran Laos

Om man trottnat pa att Tuba i Vang Vien kan man alltid leta sig in i nagon av alla de grottorna som finns runtomkring.



Eller dricka ett par ol och vingla sig over bron till sin bungalo.



Eller helt enkelt dra fran Vang Vien och hitta en egen o att hanga pa.



Dar man kan ligga o sola och njuta av utsikten. (Finn ett fel)



Sa kan man sitta runt lagerelden och fantisera om hur gott det vore med marsmallows.



Och sist men inte minns kan man alltid lifta till nasta stalle pa flaket av en pickup med tio andra personer och tva getter.

Tubing..

Till att borja med ar detta verkligen ett livsfarligt men ack sa roligt fenomen. Javligt korkat ocksa forresten, at minstonde kanner jag mig javligt korkad eftersom jag tog med min kamera som gick ett vatt ode till motes..

Jag ar helt saker pa att manga av er vet vad det ar och flera sakert har provat pa det sjalva, men for er andra sa foljer en kort forklaring. Det hela gar ut pa att ta sig mellan olika barer som ligger langst flodkanten, det gor du pa ett stort flytande dack eller en overdimensionerad badring.
Pa strackan finns ocksa en massa gungor, linbanor och lianer som pa ett eller annat satt far dig att flyga ner i vattnet igen. Vid en av barerna finns aven en lergrop som jag ofrivilligt lyckades ramla i. (Jag har fortfarande lera i oronen och tonvis i haret om det ar nagon som undrar..)

An en gang lyckades jag utmana mig sjalv bortom allt vett och denna gang till att svinga mig ut over vattnet (jag vet inte hur hogt upp) for att sedan slappa taget. An en gang onskar jag att jag kunde saga att jag var superhaftig och bara svingade mig ut utan nagon tvekan. Men det ar fult och ljuga och faktum ar att jag stod sakert en kvart pa den har rangliga avsattsen och vantade pa att mina ben skulle sluta skaka och pa att overtygelsen om att jag skulle do sakta lagt sig. MEN SEN svingade jag mig ut och DA var jag ganska haftig om jag far saga det sjalv! =P

Det sorgliga med hela denna historia ar dock att jag hade med mig min kamera i en drybag, alltsa en vaska som ska vara vattentat. Ska vara vattentat, men det var den inte... Jag har inte testat att satta pa kameran an, men det ser inte bra ut. Ska lata den torka i nagra dagar och be till kameragudarna om att den mirakulost ska aterhamta sig, men det ser morkt ut.

Det var i det stora hela javligt kul och det finns risk att jag gor det igen.

Karlek!

Tubing alltsa.

Till att borja med ar detta verkligen ett livsfarligt men ack sa roligt fenomen. Javligt korkat ocksa forresten, at minstonde kanner jag mig javligt korkad eftersom jag tog med min kamera som gick ett vatt ode till motes..

Jag ar helt saker pa att manga av er vet vad det ar och flera sakert har provat pa det sjalva, men for er andra sa foljer en kort forklaring. Det hela gar ut pa att ta sig mellan olika barer som ligger langst flodkanten, det gor du pa ett stort flytande dack eller en overdimensionerad badring.
Pa strackan finns ocksa en massa gungor, linbanor och lianer som pa ett eller annat satt far dig att flyga ner i vattnet igen. Vid en av barerna finns aven en lergrop som jag ofrivilligt lyckades ramla i. (Jag har fortfarande lera i oronen och tonvis i haret om det ar nagon som undrar..)

An en gang lyckades jag utmana mig sjalv bortom allt vett och denna gang till att svinga mig ut over vattnet (jag vet inte hur hogt upp) for att sedan slappa taget. An en gang onskar jag att jag kunde saga att jag var superhaftig och bara svingade mig ut utan nagon tvekan. Men det ar fult och ljuga och faktum ar att jag stod sakert en kvart pa den har rangliga avsattsen och vantade pa att mina ben skulle sluta skaka och pa att overtygelsen om att jag skulle do sakta lagt sig. MEN SEN svingade jag mig ut och DA var jag ganska haftig om jag far saga det sjalv! =P

Det sorgliga med hela denna historia ar dock att jag hade med mig min kamera i en drybag, alltsa en vaska som ska vara vattentat. Ska vara vattentat, men det var den inte... Jag har inte testat att satta pa kameran an, men det ser inte bra ut. Ska lata den torka i nagra dagar och be till kameragudarna om att den mirakulost ska aterhamta sig, men det ser morkt ut.

Det var i det stora hela javligt kul och det finns risk att jag gor det igen.

Karlek!