Under tiden som jag var snurrig och inte hade nagon balans passade jag pa att gora min absolut varstaresa under hela min tid pa luffen. Men innan jag kommer till det kanske jag borde beratta vad jag hallitpa med den senaste manaden nar jag inte skrivit natt har..
Jag tanker skylla ganska mycket pa Calle, inte langre nagon ensam pirat utan hand i hand med en harig grabb=)
Innan nyar mottes vi upp i Hong kong for att fortsatta vara aventyr tillsammans. Efter fyra manader med enstaka samtal och mail var det inte helt fel att ses igen! ..Och vad annu battre ar att det inte ar heltfel att resa ihop fortfarande, vi har alltsa inte fatt spel pa varandra utan klarar av det mesta med en klackspark=)
Vi har hunnit med en hel del pa den har manaden sa det far bli en sanbbgenomgang med ljuspunkter och aventyr.
Vi gjorde en del turistgrejer i Hong kong, kollade utsikten, gick pa museum och insag vara olika smaker vad det galler konst=P Akte och kollade pa varldens storsta Buddha, Buddhan var valdigt fin men det jag kommer minnas mest var den laskigaliftgrejen man akte dit med. Jag var heelt saker pa att den skulle ramla ner medan vi satt i den.Sen spanade vi saklartin Batmanbygnaden, pa rikt!
Nar det var dags att lamna Hong kong for att atervanda till indo var vi minutrar fran att missa planet. Den morgonen vardet inte mycket som gick varan vag och det slutade med att vi fick springa genom hela flygplatsen och dessutom fa hjalp for att komma forbi sakerhetskontrollen fore alla andra. Det var ingenting jag vill uppleva igen och mitt rad till er alla ar att ALLTID ha en utresebiljett nar du aker in i Indonesien.
Val i Indo spenderade vi nagra dygn i kuta och motte upp Calles kompisar Johnny och Kaparn som precis var pa hemgang. Deras prat och tanken pa att dom snart skulle vara hemma igen fick oss bada att fa lite hemlangtan.Det ar inte alltid guld ochgrona skogar att vara ute och resa.
En av vara tva storsta motgangar intraffade nar vi hade tagit oss over till Kuta pa Lombok for att halsa pa Olle och kolla insurfcampet igen. Planen var att vi skulle stanna dar ett tag och surfa (Na jag kan fortfarande inte surfa men skam den som ger sig!) Planen gick at helvete nar Calle kvallen innan vi skulle dit kraschade med en moppe och skramde livet av bade sig sjalv och mig. Han skrapade upp ben och armar och hans vansterarm ar fortfarande inte som den borde.For er som last pa facebook om att Calle skulle ha tappat lillfingret sa ar det INTE sant. Det ar en konsekvens av en modern tids visklek genom cyberrymden.Det kunde ha gatt varre sa nar chocken hade lagt sigvar vi mest glada over att resan inte fatt ett abrupt slut dar och da. Dessvarre innebar en pajad arm inget mera surf..
Vi bestamde oss for att dra till Gili Meno och ta det lungt och forsoka komma over det som hant. Ingen av oss var sa sugnapa att hanga i gerupuk och kolla pa nar dom andra akte ut till surfet. Nar vi hoppade i baten till Meno var det en indosnubbe som sa att dom brukade kalla Meno for deras Honeymoonero. Jag rekomenderar ingen att spendera sin smekmanad dar, i alla fall inte under regnsasongen;p En javla massa regn och en jakla massa mygg ar en bra sammanfattning av vara dagar dar. Men jag tanker inte klaga i alla fall for vi hade ratt mysigt, kollade pa film och family guy pa calles dator. Spenderade en hel dag med att gora ett eget Schack (va, hur fan stavar man till det?)Malade varat eget brade med sma bilder pa alla svarta rutor och samlade snackor pa stranden att ha som pjaser. Antagligen detsnyggaste schackspelet i varlden!
Nasta stop pa varan plan var Komodo for att titta pa jatteodlor. Det var lattare sagt an gjort kan jag saga och denna resa bestod i stort sett bara av motgangar.. Det borjade redan nar vi skulle ta oss fran gili till mataram for att borja varan resa. Pa morgonen vaknade jag flera ganger av att jag var snurrig, skrammade likt hur det var att ha virus pa balanssinnet..
Men det var inte saa farligt sa vi tog vart pick och pack och reste till mataram dar vi fixade en massa smasaker som skulle fixas innan vi gav oss ivag till komodo. Resan skulle ta 24 timmar med bat och bus med start 11 pa formiddagen. Pa morgonen vaknade jag Annu flera ganger av att det snurrade ANNU mer. Fan! Calle fragade om vi skulle avblasa resan och om jag hade vetat vad som vantat hade jag sagt ja fortast mojigast.
Men jag trodde att det skulle ge sig och jag ville inte forstora planerna. Resan tog inte 24 timmar, den tog 50..! Jag sov i stort sett hela tiden forutom nar jag vaknade och madde illa och tyckte synd om mig sjalv. Calle daremot sov nastan ingenting pa 2 dygn, han hade fullt upp med att halla koll pa mig. Han vackte mig tva ganger bara for att kolla att jag levde..
Jag madde skit precis hela tiden men jag vet anda inte vem som hade det varst, jag som sov nastan hela tiden eller Calle som var vaken nastan hela tiden. Han har i alla fall berattat att han pratade med massa trevliga indoneser sa det verkar som att han inte hade det helt at helvetet..
Nar vi hade tagit oss fram till farjan som skulle ta oss den sista biten till Labuan bajo fick vi oss en trevlig overaskning.
For det forsta fick vi reda pa att baten skulle ta 8a timmar. Vi trodde att den skulle ta 2..
Sen fick vi reda pa att den inte hade gatt pa fyra dagar pa grund av for stora vagor och att det inte alls var sakert att den skulle ga idag heller. Vid det har laget hoppades jag pa att den INTE skulle ga eftersom vi har hort om tva stycken farjor som sjunkit den senaste tiden.
Vi kom till hamnen klockan halv atta pa morgonen, farjan skulle ha gatt vid 11. Klockan fem vackte Calle mig dar jag lag och sov pa golvet och sa att baten faktiskt skulle ga och att det var dags att ga pa. Val pa baten fick vi reda pa att den inte skulle ga forens 2 pa natten..!
Det slutade med att den inte gick forens 3, men da gick resan ganska smartfritt efteratt vi vantat i 9timmar pa den stillastanende baten.
Val i Labuan bajo spenderade jag mesta tiden i sangen och orkade inte gora nagonting. Vi var jakligt nara att ge upp hela missionet med att se odlorna nar vi hade varit dar i fem dagar och inte kunnat gora nagonting. Men for att inte ha gjort denna helvetesresa i onodan bestamde vi oss for att gora ett forsok. Med hjalp av ett ror med treo och en jakla viljestyrka lyckades vi oss tillslut ta oss till en av oarna i Komodos nationalpark och titta pa odlorna. Dom var gaalet stora!! Jag kan lova er att dom ville ata upp mig, det syndes i ogonen! Calle klagar pa att jag blev orealistisk, men det ar lite svart att tanka klart nar man bara ar nagra meter fran tre meter langa kottatande dinosar. Jag var radd! =P
Nu har vi tagit oss ifran skrackodlorna och aker till Singapore ikvall for att skaffa nya visum. Nar det ar gjort och om allt gar enligt planerna sa tar vi oss vidare till Sumatra.
Det blev ju inte sa kort det har men det fanns ju en del att beratta. Hoppas ni orkar lasa om vara galna upptag. Aventyret fortsatter ett litet tag till=)
Karlek!
