Otra vez!

Det sitter väl fint att omstarten av bloggen kommer lagom tills det börjar bli dags att sätta sig i ett flygplan igen efter nästan åtta månader med fötterna på jorden.

Den kommande resan är precis raka motsatsen till den förra. Jag kommer bara vara borta i fyra dagar och jag kommer dessutom hålla mig innanför europas gränser.

Det är dags att ta mig tillbaka till mitt tidigare hem och studieort, Barcelona!

Det ska bli riktigt kul att komma tillbaka. Jag har varit där en gång sedan dess, bara några månader efter att jag lämnade det för ett bjällerklangande sverige som blinkade i massor av färger och en jul med familjen.

Nu ska jag än en gång, tre år senare få ta del av julskyltningarna i Barrio Gótico och dricka en café con leche på nån skön uteservering.

Många gamla minnen börjar röra sig bland dammtussarna i min hjärna och igår satt jag och bläddrade bland alla gamla bilder, här kommer några favoriter!

Bart på Voodoo tatoo gav mig min stolthet

Halloween - blodigaste allvar

Emma var och hälsade på!

Gänget på La PalomaEfterlysning!

Det syns inte riktigt, men Albin - 3a från vänster
har en tröja på sig som vi hittade i en skön butik i Raval.
Den föreställer en scen med Pippi Tommy och Annika,
där Pippi sitter och röker(!?)

Finns denhär scenen på riktigt? Är det någon som har sett den?

Omstart

Om man skulle sätta igång med dethär igen då? Nu har jag skaffat en blogg till mamma så nu borde jag skärpa mig själv också..

15/4

Nu har det hänt, morfar dog inatt..
det finns ingenting vettigt att skriva när nån dör.

Det suger att vara ledsen.

Det gör ont..

Det gör ont i magen när saker är jobbigt.
Just nu har jag trassel i magen och önskar att jag kunde få vara liten och krypa upp i morfars famn. Att han skulle krama mig lite för hårt.
Men det går inte längre, för jag har blivit stor.
Och morfar finns snart inte mer..

Hemkommen

Klockan är halv tre och min dygnsrytm är helt skadad efter mina två nattpass. Hade väntat mig en rejält uppskruvad dygnsrytm efter att jag kom hem men icke då. Pigg på morgonen, trötter på kvällen, stämde bättre än det har gjort på länge. Men så går jag och förstör alltihop..
Men det hör egentligen inte hit..

Kom precis hem till Josephines tomma lägenhet efter att ha umgåtts med mina kära vänner. Det är helt klart vad jag saknat mest med att vara hemma, att få hänga med folk man älskar och som jag själv har under en tid eller flera år insett att jag verkligen tycker om och trivs med.
Det har varit väldigt kul att träffa nya människor och få höra nya synpunkter på gamla tankenötter. Det är väldigt uppfriskande att få inse att det finns dom som har så helt andra åsikter än en själv och helt andra världsbilder. MEN det är också väldigt skönt att komma hem till några som har i stort sett samma värdegrunder och som man vet tycker om en för den man är och som man vet vart man har. Där man kan vara lite knäpp och inte alltid behöver tänka på att "ge ett bra intryck".

Jag var orolig för att komma hem och jag går väl fortfarande och oroar mig lite för att jag ska få en komet i huvudet, men jag måste säga att det har gått väldigt bra att komma hem. Jag har ju haft en massa flyt också iom att jag fick en månadsanställning vilket var precis vad jag behövde just nu. Jag går väl fortfarande runt och är lite hög på all vänskap och kärlek som jag blir överöst med. Men om vardagen kommer och knackar mig på axeln och vill slå ner mig i skorna så ska jag ge den en hård fight för jag är inte beredd att ge upp den här sköna känslan som har boat i min mage.

Inte nog med att jag går runt och är oförskämt nöjd med tillvaron så vet jag att jag snart kommer få hem en grabb jag tycker väldigt mycket om och bara tanken på det får mig att ha ett sånt där fånigt leende på läpparna...

Borta bra & hemma mé =)

En massa kärlek från en hemkommen Bella

Slut pa aventyret..

Sitter i bangkok och maste genomlida massa timmar tills det ar dags att ta sig till flygplatsen och aka hem. Nu nar jag ar sa nara tycker jag att jag lika garna kunde vara hemma med en gang.
Det var det dar med att snabbspola, tank om man kunde det..
Men det ar lite laskigt att komma hem till verkligheten igen. Igar lag jag ensam pa mitt rum och tyckte synd om mig sjalv. Ar aventyret slut nu verkligen?

Men tills vardagen slar mig i ansiktet tanker jag vara jakligt glad over att jag far traffa alla er dar hemma igen=)

Sola i burka?

Nasta gang du tanker att du ska fly till en strand for att sola och bada lite. Glom inte bort att ju mindre turistig den ar, ju mer lokals finns det antagligen dar.
Ponera da att du ar i ett muslimskt land. Det kan betyda att dom lokals som ar dar badar i troja och langbyxor och sloja. Da finns det risk for att man inte kanner sig sa sugen pa att lagga sig dar i bikini och jobba pa brannan. Speciellt inte om domhar militarovningar pa kvallarna och om natterna utanfor hotellet..

Sa nu ar jag och Calle i Kuala Lumpur istallet. Vi bestamde oss for att lyxa till det lite och bo pa ett stalle med pool och soldack sa att jag far njuta lite av varmen innan jag aker hem. Sen ar det inte helt fel att mysa pa ett fracht hotell med frukostbuffe och varmvatten sahar precis innan man ska hem=)

Vi ses jakligt snart, laskigt men sant!

Vinden har vant&jag ar radd for att aka hem

Det verkar som att molnen borjar skingras och vinden antligen har vant. (pepparpeppar)

Glada besked motte oss nar vi kom tillbaka till sjukhuset. Visserligen visade det sig att Calles lillfinger som dom spjalade for att en sena var trasig i sjalva verket var bruten. Nagonting som till och med jag och calle kunde se nar lakaren visade rontgenbilderna for oss. MEN daremot behover han inte operera armbagen som den forra lakaren sa. Armen har tydligen lakt ihop bra pa egen hand och det anda som kravs for att fa tillbaka rorligheten ar att stretcha. Ingen har varit sa glad som Calle nar en forsiktig fraga angande mojligheten att surfa blev besvarat med ett leende och ett jakande "sa lange du sjalv kanner att du kan" =)
Nu ska vi ta oss bort fran denna dyra stad och istallet aka till malaysia for att forsoka finna oss en strand och lite sol innan jag aker hem.

Det ar sa kort tid kvar och det var forst igar jag faktiskt forstod att jag skulle aka hem. Jag har inte riktigt forstatt att det har skulle ta slut pa riktigt.. Kan behova en fallskarm av familj och kara vanner som tar emot mig nar jag faller ner i kalla sverige igen.

Saknar er! Puss&karlek

Jag ar valdigt bra&det ar lite jobbigt just nu..

Jag har en bra och en dalig nyhet att dela med mig av i detta inlagg. I vanliga fall tycker jag alltid att det ar battre och ta den daliga nyheten forst eftersom man da kan lata den goda nyheten vaga upp den daliga. Men inte den har gangen, lite olika propotioner pa nyheterna...

Sa jag borjar med den goda!
Det har nu hunnit bli februari ar 2009 vilket innebar att jag har varit rokfri i ett helt ar!
Jag har klarat aven dom svaraste stunder som jag trodde var omojliga att overleva utan en cigg i handen. Jag har klarat mig pa dom vildaste fester, jag har klarat mig genom dom skonaste parkhangen. Jag har klarat mig nar jag har statt och vantat pa att hoppa in i dom minsta mest tvivelaktiga planen. Jag har klarat mig trots att jag varit i lander dar ALLA roker precis OVERALLT. Jag har klarat mig genom jobbiga stunder med jobbiga besked och genom dom basta stunder dar jag forr i varlden garanterat skulle ha firat med en cigg.

Jag roker inte langre och det ar det basta jag nagonsin inte har gjort;P

----------------------------------------------------------------------------------
Men sen da..
Han den dar Calle har lyckats med ett konsttstycke for sig.


Vi kom till Singapore for nagra dagar sen for att forlanga varat visum sa att vi skulle kunna aka till Sumatra och spendera mera tid i Indonesien. Vi hade planerat att stanna tva tre dagar sa att Calles tva manadersvisum skulle bli klart.Vill inte stanna for lange eftersom det ar svindyrt har.
Nu har vi spenderat fem natter i en sovsal med tva snubbar som snarkar som om dom ville skramma bort sina egna mardrommar. I en vaningssang som gnisslar och ror sig sa om Calle vander pa sig i overslafen sa ar det som en jordbavning har drabbat mig dar nere...


For sakerhets skull tog Calle en svang forbi sjukhuset nar vi kom hit bara for att fa sin arm kollad nu nar vi anda var pa ett stalle med vettig sjukvard. Det skulle bli en snabbis dar det vantade svaret skulle vara "Ingen fara du har bara en stukning" eller "Det ar bara en muskel som har fatt lite stryk" MEN det blir aldrig riktigt som man tankt sig...
Calle gar numera runt med ett stort bandage och en skena for sitt lillfinger och vantar pa att fa traffa en specialist for sin armbage. Den ar bruten och maste opereras.. Bajs!
Sa nu ar vi fast i Singapore i vantan pa besked om vad som ska goras&nar och Calles surfdrommar ar slagna i spillror for den har resan...

Kramar&karlek fran tva slagna hjaltar i singapore

Motgangar & skrackodlor

Sitter och forsoker fa ihop nagot kul att lasa men det gar inge vidare..Ar lite gnallig eftersom jag har varit sjuk i snart tva veckor nu.. Borjade med att vara snurrig och illamaende i en vecka, nar val det lugnade ner sig fick jag feber och hela mitt huvud fylldes med snor som racker for en hel dagisavdelning.

Under tiden som jag var snurrig och inte hade nagon balans passade jag pa att gora min absolut varstaresa under hela min tid pa luffen. Men innan jag kommer till det kanske jag borde beratta vad jag hallitpa med den senaste manaden nar jag inte skrivit natt har..

Jag tanker skylla ganska mycket pa Calle, inte langre nagon ensam pirat utan hand i hand med en harig grabb=)

Innan nyar mottes vi upp i Hong kong for att fortsatta vara aventyr tillsammans. Efter fyra manader med enstaka samtal och mail var det inte helt fel att ses igen! ..Och vad annu battre ar att det inte ar heltfel att resa ihop fortfarande, vi har alltsa inte fatt spel pa varandra utan klarar av det mesta med en klackspark=)

Vi har hunnit med en hel del pa den har manaden sa det far bli en sanbbgenomgang med ljuspunkter och aventyr.

Vi gjorde en del turistgrejer i Hong kong, kollade utsikten, gick pa museum och insag vara olika smaker vad det galler konst=P Akte och kollade pa varldens storsta Buddha, Buddhan var valdigt fin men det jag kommer minnas mest var den laskigaliftgrejen man akte dit med. Jag var heelt saker pa att den skulle ramla ner medan vi satt i den.Sen spanade vi saklartin Batmanbygnaden, pa rikt!

Nar det var dags att lamna Hong kong for att atervanda till indo var vi minutrar fran att missa planet. Den morgonen vardet inte mycket som gick varan vag och det slutade med att vi fick springa genom hela flygplatsen och dessutom fa hjalp for att komma forbi sakerhetskontrollen fore alla andra. Det var ingenting jag vill uppleva igen och mitt rad till er alla ar att ALLTID ha en utresebiljett nar du aker in i Indonesien.

Val i Indo spenderade vi nagra dygn i kuta och motte upp Calles kompisar Johnny och Kaparn som precis var pa hemgang. Deras prat och tanken pa att dom snart skulle vara hemma igen fick oss bada att fa lite hemlangtan.Det ar inte alltid guld ochgrona skogar att vara ute och resa.

En av vara tva storsta motgangar intraffade nar vi hade tagit oss over till Kuta pa Lombok for att halsa pa Olle och kolla insurfcampet igen. Planen var att vi skulle stanna dar ett tag och surfa (Na jag kan fortfarande inte surfa men skam den som ger sig!) Planen gick at helvete nar Calle kvallen innan vi skulle dit kraschade med en moppe och skramde livet av bade sig sjalv och mig. Han skrapade upp ben och armar och hans vansterarm ar fortfarande inte som den borde.For er som last pa facebook om att Calle skulle ha tappat lillfingret sa ar det INTE sant. Det ar en konsekvens av en modern tids visklek genom cyberrymden.Det kunde ha gatt varre sa nar chocken hade lagt sigvar vi mest glada over att resan inte fatt ett abrupt slut dar och da. Dessvarre innebar en pajad arm inget mera surf..

Vi bestamde oss for att dra till Gili Meno och ta det lungt och forsoka komma over det som hant. Ingen av oss var sa sugnapa att hanga i gerupuk och kolla pa nar dom andra akte ut till surfet. Nar vi hoppade i baten till Meno var det en indosnubbe som sa att dom brukade kalla Meno for deras Honeymoonero. Jag rekomenderar ingen att spendera sin smekmanad dar, i alla fall inte under regnsasongen;p En javla massa regn och en jakla massa mygg ar en bra sammanfattning av vara dagar dar. Men jag tanker inte klaga i alla fall for vi hade ratt mysigt, kollade pa film och family guy pa calles dator. Spenderade en hel dag med att gora ett eget Schack (va, hur fan stavar man till det?)Malade varat eget brade med sma bilder pa alla svarta rutor och samlade snackor pa stranden att ha som pjaser. Antagligen detsnyggaste schackspelet i varlden!

Nasta stop pa varan plan var Komodo for att titta pa jatteodlor. Det var lattare sagt an gjort kan jag saga och denna resa bestod i stort sett bara av motgangar.. Det borjade redan nar vi skulle ta oss fran gili till mataram for att borja varan resa. Pa morgonen vaknade jag flera ganger av att jag var snurrig, skrammade likt hur det var att ha virus pa balanssinnet..
Men det var inte saa farligt sa vi tog vart pick och pack och reste till mataram dar vi fixade en massa smasaker som skulle fixas innan vi gav oss ivag till komodo. Resan skulle ta 24 timmar med bat och bus med start 11 pa formiddagen. Pa morgonen vaknade jag Annu flera ganger av att det snurrade ANNU mer. Fan! Calle fragade om vi skulle avblasa resan och om jag hade vetat vad som vantat hade jag sagt ja fortast mojigast.
Men jag trodde att det skulle ge sig och jag ville inte forstora planerna. Resan tog inte 24 timmar, den tog 50..! Jag sov i stort sett hela tiden forutom nar jag vaknade och madde illa och tyckte synd om mig sjalv. Calle daremot sov nastan ingenting pa 2 dygn, han hade fullt upp med att halla koll pa mig. Han vackte mig tva ganger bara for att kolla att jag levde..

Jag madde skit precis hela tiden men jag vet anda inte vem som hade det varst, jag som sov nastan hela tiden eller Calle som var vaken nastan hela tiden. Han har i alla fall berattat att han pratade med massa trevliga indoneser sa det verkar som att han inte hade det helt at helvetet..
Nar vi hade tagit oss fram till farjan som skulle ta oss den sista biten till Labuan bajo fick vi oss en trevlig overaskning.
For det forsta fick vi reda pa att baten skulle ta 8a timmar. Vi trodde att den skulle ta 2..
Sen fick vi reda pa att den inte hade gatt pa fyra dagar pa grund av for stora vagor och att det inte alls var sakert att den skulle ga idag heller. Vid det har laget hoppades jag pa att den INTE skulle ga eftersom vi har hort om tva stycken farjor som sjunkit den senaste tiden.
Vi kom till hamnen klockan halv atta pa morgonen, farjan skulle ha gatt vid 11. Klockan fem vackte Calle mig dar jag lag och sov pa golvet och sa att baten faktiskt skulle ga och att det var dags att ga pa. Val pa baten fick vi reda pa att den inte skulle ga forens 2 pa natten..!
Det slutade med att den inte gick forens 3, men da gick resan ganska smartfritt efteratt vi vantat i 9timmar pa den stillastanende baten.

Val i Labuan bajo spenderade jag mesta tiden i sangen och orkade inte gora nagonting. Vi var jakligt nara att ge upp hela missionet med att se odlorna nar vi hade varit dar i fem dagar och inte kunnat gora nagonting. Men for att inte ha gjort denna helvetesresa i onodan bestamde vi oss for att gora ett forsok. Med hjalp av ett ror med treo och en jakla viljestyrka lyckades vi oss tillslut ta oss till en av oarna i Komodos nationalpark och titta pa odlorna. Dom var gaalet stora!! Jag kan lova er att dom ville ata upp mig, det syndes i ogonen! Calle klagar pa att jag blev orealistisk, men det ar lite svart att tanka klart nar man bara ar nagra meter fran tre meter langa kottatande dinosar. Jag var radd! =P

Nu har vi tagit oss ifran skrackodlorna och aker till Singapore ikvall for att skaffa nya visum. Nar det ar gjort och om allt gar enligt planerna sa tar vi oss vidare till Sumatra.

Det blev ju inte sa kort det har men det fanns ju en del att beratta. Hoppas ni orkar lasa om vara galna upptag. Aventyret fortsatter ett litet tag till=)

Karlek!