Hemkommen

Klockan är halv tre och min dygnsrytm är helt skadad efter mina två nattpass. Hade väntat mig en rejält uppskruvad dygnsrytm efter att jag kom hem men icke då. Pigg på morgonen, trötter på kvällen, stämde bättre än det har gjort på länge. Men så går jag och förstör alltihop..
Men det hör egentligen inte hit..

Kom precis hem till Josephines tomma lägenhet efter att ha umgåtts med mina kära vänner. Det är helt klart vad jag saknat mest med att vara hemma, att få hänga med folk man älskar och som jag själv har under en tid eller flera år insett att jag verkligen tycker om och trivs med.
Det har varit väldigt kul att träffa nya människor och få höra nya synpunkter på gamla tankenötter. Det är väldigt uppfriskande att få inse att det finns dom som har så helt andra åsikter än en själv och helt andra världsbilder. MEN det är också väldigt skönt att komma hem till några som har i stort sett samma värdegrunder och som man vet tycker om en för den man är och som man vet vart man har. Där man kan vara lite knäpp och inte alltid behöver tänka på att "ge ett bra intryck".

Jag var orolig för att komma hem och jag går väl fortfarande och oroar mig lite för att jag ska få en komet i huvudet, men jag måste säga att det har gått väldigt bra att komma hem. Jag har ju haft en massa flyt också iom att jag fick en månadsanställning vilket var precis vad jag behövde just nu. Jag går väl fortfarande runt och är lite hög på all vänskap och kärlek som jag blir överöst med. Men om vardagen kommer och knackar mig på axeln och vill slå ner mig i skorna så ska jag ge den en hård fight för jag är inte beredd att ge upp den här sköna känslan som har boat i min mage.

Inte nog med att jag går runt och är oförskämt nöjd med tillvaron så vet jag att jag snart kommer få hem en grabb jag tycker väldigt mycket om och bara tanken på det får mig att ha ett sånt där fånigt leende på läpparna...

Borta bra & hemma mé =)

En massa kärlek från en hemkommen Bella

Slut pa aventyret..

Sitter i bangkok och maste genomlida massa timmar tills det ar dags att ta sig till flygplatsen och aka hem. Nu nar jag ar sa nara tycker jag att jag lika garna kunde vara hemma med en gang.
Det var det dar med att snabbspola, tank om man kunde det..
Men det ar lite laskigt att komma hem till verkligheten igen. Igar lag jag ensam pa mitt rum och tyckte synd om mig sjalv. Ar aventyret slut nu verkligen?

Men tills vardagen slar mig i ansiktet tanker jag vara jakligt glad over att jag far traffa alla er dar hemma igen=)

Sola i burka?

Nasta gang du tanker att du ska fly till en strand for att sola och bada lite. Glom inte bort att ju mindre turistig den ar, ju mer lokals finns det antagligen dar.
Ponera da att du ar i ett muslimskt land. Det kan betyda att dom lokals som ar dar badar i troja och langbyxor och sloja. Da finns det risk for att man inte kanner sig sa sugen pa att lagga sig dar i bikini och jobba pa brannan. Speciellt inte om domhar militarovningar pa kvallarna och om natterna utanfor hotellet..

Sa nu ar jag och Calle i Kuala Lumpur istallet. Vi bestamde oss for att lyxa till det lite och bo pa ett stalle med pool och soldack sa att jag far njuta lite av varmen innan jag aker hem. Sen ar det inte helt fel att mysa pa ett fracht hotell med frukostbuffe och varmvatten sahar precis innan man ska hem=)

Vi ses jakligt snart, laskigt men sant!

Vinden har vant&jag ar radd for att aka hem

Det verkar som att molnen borjar skingras och vinden antligen har vant. (pepparpeppar)

Glada besked motte oss nar vi kom tillbaka till sjukhuset. Visserligen visade det sig att Calles lillfinger som dom spjalade for att en sena var trasig i sjalva verket var bruten. Nagonting som till och med jag och calle kunde se nar lakaren visade rontgenbilderna for oss. MEN daremot behover han inte operera armbagen som den forra lakaren sa. Armen har tydligen lakt ihop bra pa egen hand och det anda som kravs for att fa tillbaka rorligheten ar att stretcha. Ingen har varit sa glad som Calle nar en forsiktig fraga angande mojligheten att surfa blev besvarat med ett leende och ett jakande "sa lange du sjalv kanner att du kan" =)
Nu ska vi ta oss bort fran denna dyra stad och istallet aka till malaysia for att forsoka finna oss en strand och lite sol innan jag aker hem.

Det ar sa kort tid kvar och det var forst igar jag faktiskt forstod att jag skulle aka hem. Jag har inte riktigt forstatt att det har skulle ta slut pa riktigt.. Kan behova en fallskarm av familj och kara vanner som tar emot mig nar jag faller ner i kalla sverige igen.

Saknar er! Puss&karlek

Jag ar valdigt bra&det ar lite jobbigt just nu..

Jag har en bra och en dalig nyhet att dela med mig av i detta inlagg. I vanliga fall tycker jag alltid att det ar battre och ta den daliga nyheten forst eftersom man da kan lata den goda nyheten vaga upp den daliga. Men inte den har gangen, lite olika propotioner pa nyheterna...

Sa jag borjar med den goda!
Det har nu hunnit bli februari ar 2009 vilket innebar att jag har varit rokfri i ett helt ar!
Jag har klarat aven dom svaraste stunder som jag trodde var omojliga att overleva utan en cigg i handen. Jag har klarat mig pa dom vildaste fester, jag har klarat mig genom dom skonaste parkhangen. Jag har klarat mig nar jag har statt och vantat pa att hoppa in i dom minsta mest tvivelaktiga planen. Jag har klarat mig trots att jag varit i lander dar ALLA roker precis OVERALLT. Jag har klarat mig genom jobbiga stunder med jobbiga besked och genom dom basta stunder dar jag forr i varlden garanterat skulle ha firat med en cigg.

Jag roker inte langre och det ar det basta jag nagonsin inte har gjort;P

----------------------------------------------------------------------------------
Men sen da..
Han den dar Calle har lyckats med ett konsttstycke for sig.


Vi kom till Singapore for nagra dagar sen for att forlanga varat visum sa att vi skulle kunna aka till Sumatra och spendera mera tid i Indonesien. Vi hade planerat att stanna tva tre dagar sa att Calles tva manadersvisum skulle bli klart.Vill inte stanna for lange eftersom det ar svindyrt har.
Nu har vi spenderat fem natter i en sovsal med tva snubbar som snarkar som om dom ville skramma bort sina egna mardrommar. I en vaningssang som gnisslar och ror sig sa om Calle vander pa sig i overslafen sa ar det som en jordbavning har drabbat mig dar nere...


For sakerhets skull tog Calle en svang forbi sjukhuset nar vi kom hit bara for att fa sin arm kollad nu nar vi anda var pa ett stalle med vettig sjukvard. Det skulle bli en snabbis dar det vantade svaret skulle vara "Ingen fara du har bara en stukning" eller "Det ar bara en muskel som har fatt lite stryk" MEN det blir aldrig riktigt som man tankt sig...
Calle gar numera runt med ett stort bandage och en skena for sitt lillfinger och vantar pa att fa traffa en specialist for sin armbage. Den ar bruten och maste opereras.. Bajs!
Sa nu ar vi fast i Singapore i vantan pa besked om vad som ska goras&nar och Calles surfdrommar ar slagna i spillror for den har resan...

Kramar&karlek fran tva slagna hjaltar i singapore