Pernilla tackar mig for att jag har gjort min blogg laslig, jag vet inte riktigt vad det ska betyda. Var det sa illa innan? Sen klagar hon pa att det inte gar att kommentera inlaggen, jag vill bara instamma. Hur gor man egentligen for att lagga till kommetarsfunktionen? Jag har verkligen forsokt ser ni.. Talanglos, jag?
Annars sitter jag har i varmen och har svart att forsta att det ar sno hemma i sverige. Just nu ar mitt storsta problem att jag inte orkar ga och hamta myggsprayet vilket resulterar i retligt manga myggbett.
I morgon ska jag om inget oforutsett hander ta mig over gransen till Laos for att fortsatta upptacka nya platser och forhoppningsvis traffa annu flera skonta manniskor.
Bakom mig har jag drygt en vecka i Chiang Mai med tva harliga tjejer fran Norge som jag sprang in i, i hallregnet pa ko samui. Jag har haft riktigt kul och varvat vaaldigt lugna dagar med att ga runt halva chiang mai, med att festa och sist men inte minst svingat mig i tradtopparna. Jag skulle vilja saga att jag var valdigt ball och flog som om det var vad jag var fodd till att gora..
Meeen det vore att forskona sanningen en hel del, for faktum ar att nar vi skulle glida pa den lojligt smala vajern dom forsta typ 20 metrarna var jag inte helt kaxig. Och nar jag stod pa den forsta fasligt lilla plattformen som dessutom vinglde och sakert inte alls holl for alla oss som stod pa den, maste jag erkanna att mina ben skakade ratt mycket. Ungefar sadar som lilleskutts ben gor nar han ar radd, sa att det skallrar om dom ni vet..?
Men efter ett tag borjade jag kanna mig varldsvan och jag var faktiskt ganska ball fram tills det var dags att bli firad uppochner de 45metrarna till marken.. Haha! da trodde jag att jag skulle do..!
Men har ar jag nu som tur ar och lova att inte beratta for nagon annan att jag var radd, okej?
Karlek!
Annars sitter jag har i varmen och har svart att forsta att det ar sno hemma i sverige. Just nu ar mitt storsta problem att jag inte orkar ga och hamta myggsprayet vilket resulterar i retligt manga myggbett.
I morgon ska jag om inget oforutsett hander ta mig over gransen till Laos for att fortsatta upptacka nya platser och forhoppningsvis traffa annu flera skonta manniskor.
Bakom mig har jag drygt en vecka i Chiang Mai med tva harliga tjejer fran Norge som jag sprang in i, i hallregnet pa ko samui. Jag har haft riktigt kul och varvat vaaldigt lugna dagar med att ga runt halva chiang mai, med att festa och sist men inte minst svingat mig i tradtopparna. Jag skulle vilja saga att jag var valdigt ball och flog som om det var vad jag var fodd till att gora..
Meeen det vore att forskona sanningen en hel del, for faktum ar att nar vi skulle glida pa den lojligt smala vajern dom forsta typ 20 metrarna var jag inte helt kaxig. Och nar jag stod pa den forsta fasligt lilla plattformen som dessutom vinglde och sakert inte alls holl for alla oss som stod pa den, maste jag erkanna att mina ben skakade ratt mycket. Ungefar sadar som lilleskutts ben gor nar han ar radd, sa att det skallrar om dom ni vet..?
Men efter ett tag borjade jag kanna mig varldsvan och jag var faktiskt ganska ball fram tills det var dags att bli firad uppochner de 45metrarna till marken.. Haha! da trodde jag att jag skulle do..!
Men har ar jag nu som tur ar och lova att inte beratta for nagon annan att jag var radd, okej?
Karlek!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar