Det där med att plugga alltså...

Ett försök att sätta ord på spärren som hindrar mig från att ta upp boken som ligger här på golvet och läsa om rasifiering vilket är väldigt intressant men ändock helt omöjligt att motivera sig till att ta in.

Varför har man såna dagar? Eller i det här fallet börjar det snarare likna veckor..
Jag kan pina mig till att titta på hjärndöda program på tv där folk klär på sig färglada trikåer och vulgära någonting-som-kan-liknas-vid klänningar, men jag kan inte ta upp boken.
Jag kan sitta och få ont i ryggen och stirra mig tårögd på en skärm som inte säger någonting vettigare än vad den gjorde igår eller dagen innan den, men jag kan inte bara ta mig i kragen och läsa så att jag slipper ha ångest dagen innan tentan ska in...

När jag la mig i sängen inatt och drog täcket till hakan fångade jag en tanke som försökte tipsa om att det kan underlätta om man inte går ut på helgerna. Jag är beredd att hålla med om det men jag har aldrig kunnat förmå mig att sitta hemma fem dagar i sträck utan att slita håret från huvudet och försöka formulera en tenta i världsklass. Av någon anledning så går det bäst sista dagen när jag sitter med kniven mot strupen och vet att det är nu det gäller annars är det kört.

Nästa givna tanke är som svar på detta "Men vänta till sista dagen då och sluta gnäll så förjävligt!"..
Självklart, men hur fan gör man då för att inte ha ångest dagarna innan inlämningsdagen? Och varför ska det vara så svårt att ta tag i saker, göra en jäkligt bra hemtenta, lämna in den och slippa plåstra om sina magsår varje gång man har klickat på "skicka"?

Framför allt så borde jag skona Emma så Hon slipper få magsår varje gång jag lägger mig på hennes säng och plågat säger "Det här går åt helvete Emma! Det funkar inte, jag fattar ingenting.. Jag kommer aldrig få in denhär tentan..!"

Härmed ber jag Emma min kära Emma att förlåta mig och att nästa gång jag kommer med en rynka mellan ögonbrynen, i mina målar-sjukhus-mjukisbyxor och tar ett djupt andetag för att än en gång kunna spy ut min tenta ångest, Ge mig då bara en enkel örfil så lovar jag att gå tillbaka och fortsätta plugga!