tar en tripp förbi sjukhuset..

Tillslut kommer man till en punkt när man inser att man har att välja på att gå hemma och gråta för att man har så ont, eller på att samla sina sista krafter och åka ner till det stora cementkomplexet som sjukhuset inrymms i.

Jag har bestämt mig för att det kan vara värt att gå en rond mot sjukhuspersonalen och hoppas på att dom kanske vill lyssna. Problemet med att åka till akuten, (som är det ända stället man kan åka till om man känner att tiden man fick hos vårdcentralen är alldeles för långt borta och att man antagligen kommer avlida innan den dagen inträffar) är att dom inte gärna vill hjälpa en om man kommer dit med ledvärk. Ska man åka till akuten så är ett stort blödande köttsår att rekomendera för att dom ska ta dig på allvar...

Men jag ska försöka eftersom det är outhärdligt att ens sitta här och skriva, dels för att händerna dödar mig och för att det känns som att höfterna och knäna kommer gå sönder när som hellst.

Önska mig lycka till!